Oförglömlig jaktdag

 
 
Jag har länge gått och tänkt att jag behöver kluddar ner lite här. Jag tänkte berätta om när jag och min goda vän X var på rådjursjakt i januari. Ni kommer inte tro att det är sant och det är så skrattretande så jag bara måste dela med mig om denna händelse. 
 
Det var i slutet av Januari och vi tänkte att nehä! Nu är det våran tur att lämna barnen hemma och ge oss ut på jakt för en gång skull. Sällan jag är ute med mina tjejkompisar men den här dagen fick vi verkligen till det!
 
Vi började med första såten. Vi var på helt nya marker och ingen hade koll mer än på ett ungefär. Iallafall, vi bestämde att X skulle gå med hunden och jag skulle stå på pass. Hon med hagel och jag med kula. Jag irrade ut i en mosse vilket jag hade fått berättat för mig att jag skulle stå i. -Stå vid viltstigen!! Jaha, undra vilken av dessa 72 viltstigar jag ska stå i min jag hittade ett pass som verkade fallet så där blev jag! Det dröjde inte länge innan hunden fick upp och jag gjorde mig beredd! Jag hörde att det kom närmre och närmre och där!!! Där kom det två stycken rådjur. En get och ett kid!! Det gick som s*tan så fort... det var två pilar som sköts ur skogen och jädrar va det gick. Jag var helt beredd men inte kom dem i närheten av mig inte så det var bara att lyfta på hatten och låta dem springa vidare.. Det går en stund och kallt som det var denna dag så dör både min mobil och min (som vanligt) Oladdade radio. Kalas!! Jag står kvar en stund och vatusan, då kom det tillbaka ett rådjur samma väg som dem sprang förbi innan.. Upp med bössan igen!! Men, jag skymtade bara rådjuret och hade inte heller denna gången någon chans att skjuta.. Jag lämnade mitt pass och vi möttes upp på vägen igen.
 
Jaha, det var det. Vad gör vi nu? Jo, vi byter såten såklart och sagt och gjort. X gick fortfarande med hunden, jag tog ett pass och var fylld av förväntan. Hunden tog upp rätt snart igen och det var fullt ös. Den här gången var det dock inte jag som fick dem på mig utan X. Tilläggas skall att X är relativ ny inom jakten och tar det kanske något mer lungt än vad en veteran skulle göra - med all rätt skall tilläggas!! Iallafall rådjuret hade sprungit på henne och dem blev nog lika snopna bägge två. Hon med bössan på axeln och rådjuret med hjärtat i halsgropen. Det sprang som ett Jehu därifrån och så oxå hunden!! 
 
Jaha var var nu hunden då?? Långt bort i fjärran kunde vi pejla in honom men vi beslutade oss för att gå tillbaka till bilen för att få lite värme. Inte kollade vi på pejlen och inte hörde vi hunden!!!! När vi kom till bilen skickade vi in våra kanoner i vapenfodralen och inte mer med det!! Om det inte hade varit för att rådjuret stod ca 25 meter framför oss när vi kollade upp! X skymtade lite av benen och stod som förstelnad medans jag slet ut kanonen igen.. Rätt ordagrant faktiskt för som vanligt fastnar de öppna riktmedlen i vapenfodralets hemska insida och jag får med massor av trådar som hänger men vad gör väl det. Jag sprang och ställde mig vid en sidoväg (vilket var rätt korkat).... För att hunden som kom från ingenstans tog upp och det gick som tusan - förbi X och in i första såten igen.
 
Ja, ni förstår ju själva!! Iallafall, vi beslöt oss för att åka och koppla hunden som var på villovägar ännu en gång! Tror ni inte på f*n att rådjuret står och betar i vägkanten när vi kommer och åker förbi? Tilläggas skall att vi var på ett relativt litet område så vi höll hela dagen på med samma rådjur, helt sinnes!! Jaha! Han verkligen tiggde om det men såklart, han skulle ju få en ärlig chans! Vi åker en bra bit bort, parkerar bilen och släpper på hunden ännu en gång (när vi väl har fått tag i honom) den här gången släpper vi dock i ett annat område för att komma på nya rådjur. Tror ni inte på tusan att hunden får upp de här två igen? Dem hade ju verkligen tröttnat på hunden vid det här laget och springer ytterligare en gång förbi mig... Men kanske på 250 meter så det var ingen idé att ens tänka över.
 
Vilken dag förstår ni! Hela processen tog ju rätt många timmar men hur kan det bara hända? Det är bara att dra denna enkla slutsats, stå alltid kvar där det gick förbi första gången för ofta kommer dem tillbaka!! 
 
 
 
Kvällens vy!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt äventyr

Andra utmaningar - Nya äventyr

RSS 2.0