Kan börja med att berätta lite om dagens aktiviteter. Vi har nämligen varit på Leo's lekland förstår ni. Konstigt nog så verkade det uppskattas minst lika mycket av vuxna som av barn. Superroligt verkligen. De där ruschkanorna är verkligen ingen lek och det fanns till och med en som jag inte vågade åka. Hujedamig! Olle hade det iallafall roligt tillsammans med sin kompis Nils så dit får vi åka fler gånger. 

 

Nu till det här med hus. Vi har sedan tre år hyrt ett hus i en yttepytteliten by med ett få antal hushåll. Vi bor väl i den bättre änden - med utsikt över sjön, 30 sekunders promenadväg dit och fritt förfogande över båtplats och fiskevatten. Ja, det är vi rätt nöjda med såklart. Nackdelen med att bo här är att jag trivs sådär, det är nära stora vägen, huset är lite för litet trots 150 kvadrat... Eller för litet, det är inte bra planerat för vårat levende kanske är mer rätt. Det här känns inte hemma från mig och tanken på att flytta härifrån har alltid funnit inom snar framtid så vi har aldrig ombonat huset sådär som jag verkligen vill. Det är fint, modernt, öppen planlösning och ljust men nej, det är mycket som skall till för att jag skall bli nöjd. Dessutom ligger det inte så som jag önskar att mitt hus skulle göra.

 

Min vision - ja, det har ju alltid varit att bo på i ett stort hus på landet. Gärna med en liten ladugård och mycket skog. En vision som förvisso skulle gå att uppfylla men det kryllar ju inte av gårdar här direkt. Vi trivs väldigt bra här i nejden så för långt bort vill vi inte flytta. Dessutom är det dålig bonitet här till skyhöga priser. 

Priset är ju självklart en avgörande faktor men skall jag betala ett överpris så skall jag ju tycka att det är värt det. För att rätt plats får gärna kosta men då skall det kännas så pass bra så att man är mer en nöjd. 

Eller dumt formulerat kanske. Jag vill såklart betala så lite som möjligt men folk är ju beredda på att betala och känner man så pass mycket för platsen så är det bara att pynta på. Nu är inte jag gjord av pengar på något vis men jag har goda idéer:) 

 

Det har gått lite turer fram och tillbaka genom åren då vi har bott här. Vi har kollat på några hus. Vi har räknat på lite fastigheter och vi har till och med varit med på en budgivning. Med tanke på att jag fortfarande bor här så kan ni ju själva räkna ut hur det gick! Det såldes faktiskt inom släkten till slut för att det var ingen som var beredd på att betala deras önskade summa. 

 

Sen är det som så att det finns ett hus av intresse. Det är en gammal kåk där allt och precis allt behöver göras om men det bor en person i huset och personen har all rätt att bo där tills dagen då han inte finns mer eller att han väljer att flytta. Så, det är inget som på något vis går att jäkta på trots att jag helst hade flyttat in där för länge sedan. Huset i sig ligger väl inte riktigt enligt min fantasi men ja.. Skog är det ingen till heller längre men om jag så gärna vill ha det så går det köpa på annat ställe... Fast drömmen egentligen är att kunna gå från gräsmattan och ut på sin egen mark. Men, jag har inte tid att vänta. Jag ville flytta för längesedan egentligen. Det här huset iallafall det är så underbart vackert (iallafall om man ser det från Södersidan) och jag har redan inrett det in i minsta detalj fasten jag inte har en aning om hur det ser ut invändigt. Jag vet vad jag vill ha för tapeter, kök, fönster ja, you name it. Lätt att skena iväg lite - Jag vet. Egentligen hade jag nog aldrig lagt märke till huset om det inte var för att Jonas propsade så. Herregud, jag skulle ju köpa mig en gård och var superavig men nu kan jag sitta och drömma mig bort hur länge som helst i det här huset. Ja, vi får se hur det går med den saken.

 

Sen hör det till att huset vi bor i idag tillsammans med två, andra hus som också är tillhörande ligger ute till försäljning. Vi vet inte hur det kommer bli den dagen det säljs. Antingen så får vi bo kvar eller så får vi flytta. Jag känner mig lite kluven inför det här. Först har vi lovat oss själva att aldrig mer hyra ett hus och vi har oxå lovat oss själva att vi inte skulle stanna här så länge som vi faktiskt har gjort. Vi trodde nog att det skulle gå lite smidigare att hitta någonting annat. Jag kanske är för petig, jag vet inte men det skall ju kännas rätt.. Samtidigt så kanske det är en liten spark i röven att komma härifrån men då måste vi antingen panikköpa något eller hyra någonting igen, åhh, jag vill oxå höra hemma någonstans och känna åh va skönt att äntligen få komma hem.

Den känslan finns inte här...

 

Vad gällande det här med att vara lite petig och ha bestämda åsikter..

Om jag hade fått välja helt fritt så skulle jag vilja bo i en herrgård. (Bor faktiskt i en flygel till en herrgård - som inte finns längre- men det räknas inte). Men, det kommer aldrig hända och då är det drömmen om ett hus på landet.  Om vi bortser från allt jag vill ha därtill och bara fokuserar på huset nu - Det skall vara högt till tak, fina fönster med spröjs i x, grusväg till huset, inte för nära vägen, måste vara två plan, stort kök, dubbeldörr. Plus är ju om det finns kakelugnar. Det får inte ligga för nära stan heller. Gärna som nu typ 30min. Det här med fönster och dörrar är inte hela världen för det skulle jag kunna fixa ändå men ja, ni förstår.. Mig är inte lätt att köpa hus med. Och trots att detta är min önskan så är det inte säkert att det blir så ändå - jag kanske skulle kunna kompromissa lite. Helst inte men kanske då! Tänk, jag kanske bosätter mig i stan i ett radhus? Nejdå, det skulle ALDRIG i HELA mitt liv hända!

 

När jag träffade Jonas så bodde jag i en liten halvrucklig stuga på landet medans Jonas bodde i en fin lägenhet på torpa i Jönköping. När vi skulle flytta ihop så gjorde vi det på mina villkor. Jag vägrade att flytta till honom i stan så ville han ha mig så fick han flytta till mig. Tilläggas skall att vi höll ju på att träffas ett tag och så tyckte vi väl att det var onödigt att han bodde så pass dyrt men vi var inte riktigt redo för att flytta ihop så därför skulle han byta till en mindre och mycket billigare lägenhet. Samma dag som han skrev på så sa han oxå upp den och flyttade till mig istället men då hade vi oxå planerat för att flytta hit där vi bor idag. 

 

Åja, vi får se hur vi löser detta! 

 

 

 

 

 

 

Full fart och fläkt här hemma idag. Vi har försökt slänga lite skräp och plocka iordning lite. Jonas och Olle har bytt bromsbelägg på skruttbilen. Gick mycket bättre den här gången än förra. Han var bara arg en liten stund över dessa skruvar som var både försmå och förstora.. Ja, jag håller mig till däckbyte och andra enkla ting. Mer min melodi det! 

 

Vi vi har även varit på sortergården och slängt skräp. Så fruktansvärt skönt att bli av med skit. Jag förstår verkligen inte hur mycket man kan samla på sig och ni skall veta att jag är ändå en person som slänger saker. Jag hatar sådant som jag inte har användning för.. Okej, inte allt då men gärna kläder och skor och sådantdär. Har man inte använt skorna på typ två år då är det dags att ge dem till bättre behövande. På väg rill sortergården stannade vi till på ett ställe inte långt hemifrån och kollade på lite brädor. Grånade brädor som har varit ett hus en gång i tiden... Detta hade vi fått lov till skall tilläggas. Tyvärr hade vi svårt att få ihop tillräckligt i den storleken vi var intresserade av och dessutom satt barnen i bilen lagom muntra så vi kanske ger det ett nytt försök en annan dag. 

 

Somnade förövrigt när jag skulle natta Olle innan. Har i princip aldrig hänt innan men idag så tänkte jag att jag bara skulle vila ögonen lite. Jo tjena!! Jonas väckte mig en och enhalvtimme senare. Tror ni att jag är trött nu? Nej, inte direkt!

 

Imorgon tänkte jag blogga lite om mitt framtida boende.. Skriver upp det mest för att komma ihåg det själv! 

 

 

 

 

... Fast som tur är så har rubriken två olika innehåll. 

I fredags - på midsommarafton var vi tillsammans med mina föräldrar hemma hos Ola, Camilla och barnen. Även Tobbe var med över lunchen. Vi åt såklart sill & potatis med alla dess tillbehör och grejer. Supersmarrigt!! Vi dansade även runt midsommarstången i Långsbo, grillade och hade det supertrevligt.. Vi var hemma någon gång efter tolv så vi höll i ordentligt men Jesus så trött man blir av all mat och hålligång. Barnen sov iallafall till 08.00 dagen därpå så det är väl inget att klaga över. Jag har aldrig varit den som kunnat sova länge på morgonen försen jag fick barn. Jag är så trött verkligen och ögonen kan knappt vara öppna. Hm, kanske blir bättre??!

 

Igår var vi i Jönköping på eftermiddagen och åt på resturang tillsammans med Jonas familj. Trevligt!! En av hans systrar bor i Norge och var hemma på besök och då är det kul om alla kan komma ihop för lite umgänge. senare på kvällen var familjen H/S hos oss och vi åt varma mackor och godis. Tror de flesta låg och sov i soffan tillslut, kul! Verkligen! Hehe

 

Idag har vi varit på lite loppisar. Tanken var att gå på en loppis men det blev två! Jag tycker det är så himla roligt men just nu har jag lite svårt för att husera alla grejer jag har. För litet hus helt enkelt! Får väl ändra på det vad det lider.

Lille Månd välte på näsan idag oxå och det var där blodet kom in i bilden. Lille stackare:( Han satt på golvet och trillade framlänges.. Ni förstår ju hur det gick. Näseblod! Han är dessutom röd på både näsa och panna. Det botade vi dock rätt snart med både kärlek och en majskrok:)

 

Vi har ju haft lite projekt här hemma under semestern. Först har vi målat om vårat köksbord. Vitt såklart men tyvärr lite för vitt.. Vi köpte det här bordet av Jonas bror när vi skulle flytta hit, där vi bor idag. Problemet med bordet är bara att det ligger svarta stenskivor vid varje plats.. Inte snyggt! DeT blev ju inte bättre att vi målade det vitt heller. Vitt bord med svarta stenskivor?? Hejhej, välkommen tillbaka du ljuva 90-tal. Nu har vi bestämt oss för att lägga träplankor på istället. Vi skall försöka komma iväg och kolla på lite imorgon kanske. Ett nedfallet hus med grånade plankor som vi fått lov att ta om det är så att det skulle passa. Jo, jag tackar ja! vi har egentligen bestämt osS för att köpa ett nytt bord men inte försen vi flyttaR. Hehe, så tänker vi med alla möbler ungefär. Dumt, jag vet!

 

HämtAde förövrigt ett soffbord hos en fan häromdagen som städade Och rensade lite hemma. Hon skänkte det. Jag känner mig snål dom bara den men jag tar det hellre än att hon skall slänga det på tippen. Dessutom skulle jag ändå åka förbi så det fick hänga med hem. Passade mig perfekt om än att det kanske är aningen för högt... Hm, vi får se hur vi nöjer oss med det. Hämtade även en sekretär häromdagen.. Åh, den kommer bli så fin när den är färdig. Egentligen är den lite för modern för min smak men lite färg, bondromantiska knoppar och en fin tapet skall nog göra susen.

 

Har ni något ni skall slänga så säg till mig först, jag vill ha! Inte nytt kraffs och inget från ikea men resten kan jag vara intresserad av.

 

Olle i bebisbrillor!

 

 

 

 

 

Helgen har gått i rasande tempo och vi har haft mycket att göra i vanlig ordning. 

I lördags var Olle på sitt första kalas. Grannen Ida fyllde tre år och det var livat. Det var inte så många barn men jisses, dem som var hade fått i sig ett och annat sockerkorn. Det räckte gott och väl med den barnaskaran och roligt, det hade dem! 

Igår var vi och köpte denna efterlängtade studsmattan. Det gick fort att få ihop den dessutom så det var ett plus. Olle tycker att den är kalasrolig... Jag oxå:) jag har dock haft lite ont i huvudet så jag har inte kunnat hoppa ordentligt men den står ju kvar. Jisses vilket träningspass det är att studsa runt. Kanske kan bidraga till min viktnedgång om jag hoppar lite konsekvent under sommarn. Slå två flugor i en smäll!! 

 

Idag har vi varit och hämtat ett av mina sommarprojekt... Nämligen en sekretär som en dam skänkte bort. Tänkte måla om den, kanske tapetsera lite, byta knoppar och göra den iordning Så den passar vårat hem. Vi har redan hunnit slipa ner den men jisses vilken tid det tog. Hade jag vetat när jag började vilket jobb det skulle vara så hade det varit smidigare att få bort lacken med någon värme och skrapa. Hujedamig att dem lackade bra förr!!

 

Ikväll har vi varit hos familjen Norrman i Huskvarna på grillat! Riktigt god mat, god efterätt och trevligt sällskap. Bäst av allt var att barnen lekte jättebra tillsammans och slogs nog inte en enda gång.. Det hör till ovanligheten att dem är jättesnälla mot varandra.

Vi har ju kämpat på med det här att vara blöjfri och det går rätt bra får jag lov att säga... Tills man kommer hem till någon annan!! Vi fick torka kiss två gånger, spya två gånger och dricka en gång så det var väl som det brukade ungefär! Det går jättebra att sova middag utan blöja, åka bil utan blöja men såfort man kommer till någon annan så går det inte. Olle sov i bilen på vägen och vi frågade säkert en 4-5 gånger när vi kom fram om han var kissnödig men inte då! Vi hann till dörrmattan, alltid något! Men, så går det och det är bara att fortsätta för någon gång skall det ju gå bra! 

 

 

 

 

 

Äntligen är dagens bästa position intagen. Ryggläge i sägen, oj så gott! 

Idag har jag varit en sväng på mitt jobb. Inte för att jobba men pyssla och dona men ordna med lite saker som jag vill ha ordning på. Nackdelen med att jobba som jag normalt gör är ju de fruktansvärt tråkiga tiderna. 10-18!! Man hinner aldrig göra någonting vettigt, varken på morgonen eller på kvällen. Uselt verkligen! Hade hellre börjat tidigt och slutat tidigt. Som idag när jag var inne en sväng så åkte jag inte hem försen strax efter 18. Problemet är ju bara då att dagar som denna då Olle inte sover middag så hinner inte jag mer än att säga hej till honom för att sen gå och lägga honom direkt. Tråkigt:( 

Tur att det dröjer ett tag till innan jag börjar jobba för det där är jag inte beredd på än. 

 

Vill berätta om hur duktig Olle blivit på att prata. Vi läser ju väldigt ofta böckerna om Max. Ni vet Max potta och Max balja.. Han kan berätta för mig vad som kommer hända på nästa blad. Har man läst den för många gånger då eller? Olle väljer alltid bok själv men oftast är det Max som gäller! Nu det sista har han gått från att säga Mask till Maxsssssss, så charmigt. Han har även gått från att kalla pappa J Nascha till Nodas. Han heter ju Jonas så nu är det inte långt kvar. Han kallar även mig för Mickis emellanåt. Ni skall bara höra allt tjat om traktor, fallfylling (fyrhjuling), klippgräs, soksmaskin och gävskopa. Åhh, han är så roliga att lyssna på.

 

Måns är väldigt inne på att försöka krypa för tillfället. Han ligger och putar med rumpan men kommer mer framåt än bakåt av konstig anledning. Han har dessutom lyckats trilla ner från våran säng två nätter på raken. Vi har en hög säng dessutom men lyckligtvis har det gått bra. Första natten, eller morgonen så hade jonas gått upp för att åka till jobbet och han lyckades kravla sig ner trots säkerhetszon i form av täcke. Dock han jag få upp honom innan har började skrika. Inatt var inte Jonas hemma och jag hade byggt upp med två täcken och flera kuddar men ändå lyckades han trilla ner. Han låg dessutom jämte Jonas nattduksbor.. Mellan väggen och bordet. Hmm!! Tror ni jag känner mig dålig eller? Inga märken, rodnader eller konstigheter så det var skönt. Han ligger oftast i våran säng för att han fortfarande äter två gånger men den tiden är förbi. Nu skall han ligga i sin spjälsäng! 

 

Tänkte jag skulle köra en vecka med lite jaktblogg här framöver.. Det är ju så lätt att det spårar in på annat så som barn och sådant ni vet men tänkte återgå lite till bloggens Mening i begynnelsen...Våra dagar består ju mycket av tankar och prat därikring. Det kommer nya saker, folk kommer på nya idéer. Likaså fisket, det finns ju hur mycket som helst att skriva om.. Men, en annan dag! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var den där efterlängtade dagen äntligen här. Olle har sommarlov från dagis, Jonas har semester från jobbet och jag, jag är som vanligt mammaledig:)

Fruktansvärt skönt att att kunna umgås lite i lugn och ro och bara hitta på mysiga saker tillsammans. 

Vi håller oss relativt hemma denna sommaren. Vi har lite endagstrippar planerade men inte mer än så. Rätt skönt att inte ha några måsten och skönt att bara vara hemma och vara helt enkelt. Vi skall väl försöka fiska lite. Vi bor 30 sekunder från vattnet så det kanske vi borde ta till vara på lite mer.

 

Ikväll är Jonas iväg på nöje, med all rätt för det är han värd - men jisses så tråkigt det är att gå hemma själv hela dagarna - och sen på kvällen oxå. Men den stora fördelen är att jag kan gå och lägga mig samtidigt som barnen utan att ha något som helst dåligt samvete för det. 

 

Idag somnade Olle förvisso redan klockan 19.00 men så har han inte sovit middag idag heller. Måns håller på att knoppa in han oxå och sen får vi väl se hur lång tid det tar innan jag somnar. Brukar kunna sysselsätta mig med ipaden så vi får se.. Olle har förövrigt varit jättemysig och skötsam idag. Vi har lagat mat tillsammans, bakat tårta och haft det kalas. Fler sådana dagar till oss tack! Bästa idag var när vi satt i soffan en stund och Olle skulle luta sig mot mitt ben och skriker aj. Vad är det undrade jag men inte mer med det och så lutar han sig igen och skriker aj. Men vad är det Olle undrade jag och han säger mammas ben ont!!! Hehe, jag hade väldigt tunna byxor på mig och kanske inte rakat benen på ett tag. Han tyckte det var väldigt sticksigt! Stackarn:(

 

 

Trött? Nej, inte jag!

 

Tårta dagen till ära - Barnvänlig sådan

 

 

 

Kålpudding till middag - mums!

 

 

 

Just det, jag skrev ju att jag skulle blogga lite om helgens bröllop. Nu funkar datorn ibland så det går att redigera bilder men det blev ca 2000 st så det lär dröja ett tag till. Dessutom så får brudparet titta först! Men, lägger upp en mig och lillasyster Nisse!

 

 

Eller jo, jag gör ju det. Sitta ute i fina vädret med barnen och se dem leka. Olle är ju jätterolig att titta på för han har så himla mycket att visa och pyssla med hela tiden:) lyckades tajma in så bägge två sover middag samtidigt och då skulle jag egentligen behöva plocka undan lite här hemma men, tror inte det va?

 

 

Det där med strålande sol stämmer in här i Sund idag för jisses vilket kalasväder det har varit. Men, det där med bruna ben stämmer inte in på mig iallafall för är det någonting som jag aldrig har varit så är det brun. Det lixom biter inte på mig men röd däremot det blir jag och så oxå idag..

 

Egentligen hade jag velat skriva om lördagens händelse. Vi var på bröllop för min moster och hennes Carl-Johan. Jag vill gärna lägga upp lite bilder oxå men den stationära datorn mår inte så bra så det får vänta ett par dagar till.

 

Idag har Olle fått vara hemma från dagis. Han och Måns oxå för den delen är supersnoriga och Olle han kräks så snart han får i sig något som blir lite slemmigt. Det är ju inte roligt egentligen men han kan knappt se sitt eget bajs innan han klöks - han kan än mindre se hundens bajs eller Måns bajs. Hihi! Stackarn:(

Nog för att han varit snorig men det är ju knappast så att allmäntillståndet blir sämre på något vis. Pheeew!!! 

Idag har det faktiskt gått över förväntan men man kan verkligen inte kolla bort i två sekunder alltså.

 

I tre år har jag tänkt måla om mitt köksbord men det har lixom aldrig blivit av men idag förstår ni!! Idag tog jag tag i projektet och jag spenderade en sväng nu på eftermiddagen med att slipa ner bordet. Jag hade maskin men det var ju skittungt..ja, bra blev det iallafall. Det skall såklart bli vitt till slut:) 

Får se vilken dag det kan tänkas bli av.. Har förresten, mellan varven idag försökt kolla på det här med studsmattor. Ja, jag vet att det kan vara farligt och jag vet att jag är lite efter alla andra men nu är det äntligen dags! En av de stora fördelarna med att ha barn, man får köpa saker som man själv tycker är roligt! 

Det viktigaste med studsmattan är att den är säker - eller så säker den kan bli men oxå att den är tillräckligt stor för oss att göra volter på. Skall det vara så skall det va ordentligt. okej, kanske inte helt och fullt för den jag vill köpa har jag absolut inte råd men men vi skall köpa några storlekar större än den minsta har vi kommit fram till iallafall. Vi får se när det blir av men skulle passa perfekt här till veckans slut då Olle får sommarlov från dagis:) 

 

Den här veckan har varit speedad, minst sagt! Det här med att ha hundvalp det är ju en piece of cake om man jämför med att ha barn. Pheeww!!!

Jonas har varit borta och han har jobbat mycket i veckan så honom har vi inte sett så mycket av för det första. Valpen gör att jag stressar upp mig onödigt mycket. Jag kikar till på henne flera gånger i minuten men släpp det, hon ligger ju bara där lixom. Hon säger till när hon vill någonting.. Oftast iallafall. Jag hade förväntat mig mer passning på henne men det går verkligen strålande. Första dagen här hemma kände jag lite såhär att nej, vad är det jag har gjort egentligen? Var det verkligen rätt tid att skaffa en valp nu? Men, ju mer tiden har gått så inser jag att det var helrätt. Det är ju faktiskt inte farligt och hon kräver inte så mycket mer än kärlek och omvårdnad. Just nu! 

 

Men, så har vi ju det här lilla livet Olle! Han kan ju ge mig hjärnblödning sjuttiofem gånger om dagen ungefär.

Han är verkligen världens goaste lilla unge, så mysig, så charmig och han har så mycket roligt att berätta men han har så svårt för att lyda. Jag är konsekvent mot honom (oftast), han har regler och han är väl medveten om när han gör fel. Alltså ta som idag tillexempel..  Han har varit på lilla Tecna säkert 100 gånger. Han är elak mot henne och jag får lägga ifrån mig allt för att springa och rädda henne. Han skall bära, han skall stänga in henne, han skall ta hennes leksaker, han skall korrigera henne, han drar henne i nackskinnet och herre jisses!! Hela tiden är han på henne. Hon har ju tröttnat fullständigt och biter ifrån och då blir han ännu mer arg. 

Jag har försökt förklara, jag har varit arg, jag har visat, jag har tagit tag i honom.. ja, ungefär allt. Det värsta är att jag känner mig som en usel mamma när jag hela tiden är på honom men han gör ju fel!! Förutom att han har hållt på med hunden så har han lekt med Måns lära-gå-stol som vi plockade ihop igår. Han skall sitta i den han oxå, och gärna tillsammans med Måns. Dessutom tog han sönder den så det var ju lyckat...

 

Jag är verkligen noga med att leka med Olle, att aktivera honom, att pyssla med honom och att låta honom hjälpa till och då går det bra men jag kan inte släppa honom i ett par sekunder för då skenar det iväg på en gång. 

Jag har testa allt, någon som kan komma med något bra tips?

 

Bröt ihop på honom fullständigt här på sena eftermiddagen och stod och lipade. Ja, och det som hände då var att alla andra började gråta oxå.. Jodå så att!!! Det hjälpte inte så länge dock..

 

Dagens stora plus är att Olle har gått utan blöja hela dagen och inte kissat en enda gång på golvet:) Min duktiga kille. Stolt mamma:) 

 

Jag har ju inte skrivit på flera dagar kom jag på nu, jag har ju missat att berätta jättemånga saker men vi kan väl ta det viktiga!

En dag varannan vecka såhär på sommartid är det lerduveskytte här i bygden och jag har inte varit med på länge. 

Först har jag varit gravid och inte haft lust att stå och nöjesskjuta, sen har barnen varit små och då har det varit smidigare för mig att vara hemma.. Ja, av olika skäl har jag helt enkelt valt att inte vara med men se det skall det bli ändring på nu. Den här veckan var vi där hela familjen iallafall och jag och Jonas turades om.. Jag var så sjukt stressad när vi åkte dit så mitt hjärta skenade i full galopp.. Tänkte låta bli att skjuta men man blir ju så sugen. Iallafall, det gick ju sådär men första serien gick bättre än andra. Jag tänkte att det skulle bli tvärt om men nejdå, inte den här gången. Det var kul iallafall så nu har jag blodad tand! Fick in två sådana jädra felträffar så jisses så ont det gjorde. Först fick jag grannens hylsa på mig mellan första och andra duvan.. Det gjorde ingenting i sig men jag blev livrädd och undrade vad det var som fastnade i min tröja och när jag skulle skjuta min andra duva så hade jag ju plockat ner kolven.. Jodå, den fick jag upp igen men jag råkade få den typ på halva bröstet och klämde mitt halsband så när jag tryckte te där så helskotta så ont jag fick.. Inte mer med det, i andra serien skulle jag skjuta en duva från vänster till höger och fick in ytterligare en felträff sådär ni vet så nerven i axeln får sig en kyss och det domnar i hela armen. Fy satan så ont det gör!! Där gick jag lite bet faktiskt för då gjorde det ont men jag skyller inte på det för resultate var dåligt ändå. Men, jag måste ändå säga att jag är nöjd med min första serie med tanke på hur längensedan det var jag sköt lerduvor:)

 

Dags för sängen, fullt upp imorgon:)

 

 

Igår låg jag och tänkte på min viktresa. Vanligen när man skriver så så tänker man ju på viktnedgång men jag, jag har bara varit med om uppgång de senaste åren och det tänkte jag dela med mig av.

Dagens rubrik är hämtad från ett klipp som jag såg länkat på Facebook. Tydligen är det rätt poppis att göra en film på sig själv för att visa såhär ser jag ut, det här är verkligheten. Häromdagen var det en annan film som cirkulerade och då var det istället någon som hade fotograferat mamma-kroppar. Hur man kan se ut efter förlossningen. Alla får ju inte någon förändring men med de flestas kroppar händer det ju något.

Nu behöver ni inte vara rädda för att se en film på mig här, för det kommer inte att hända.

 

Innan jag fick barn vägde jag 49-50 kg. Inte så mycket, enligt vissa för lite men för mig helt lagom. Jag hade en kropp som jag trivdes med. Inget som jag på något vis kämpade för utan det var min storlek och 

that's it. Jag har alltid varit rätt tunn men de förstår ni, det skulle komma att ändras och det ordentligt.

 

I april 2011 blev jag gravid med Olle. Redan på inskrivningssamtalet i vecka 6 så hade jag gått upp till 55kg. Det dröjde inte många dagar till innan jag fick vänja mig av med min tighta klädsel för något mer lätt och ledigt. Tack till den som kom på leggings! jag åt ganska så precis som vanligt och det var ingenting mer med det. Vikten ökade dock markant och i vecka 35 kom dem på att jag hade graviditetsdiabetes. ja, lite sent att komma på det då. Både bebis och min kropp lagrade allt gott som bomull om kroppen och jag blev satt på strikt diet den sista tiden. Tilläggas skall att det var en ren slump att dem kom på det här. Jag var på extra ultraljud p.g.a att min moderkaka hade legat i vägen för öppningen vilket är rätt vanligt tidigt i graviditeten. Där ser dem att bebis är 31% större än normalt. Jo, jag tackar! Hade ingen kunnat kläcka detta lite tidigare.. 

 

Vid förlossningen låg min vikt på 78 kilo! Sjuttioåtta kilo! Herre j***r!

Ja, det var ju inte mer med det. Hem och promenera. Ja, det var väl det vi gjorde ungefär och jag gick ner till 62 kilo. Där tog det tvärstopp och jag låg och gnagde länge vid dessa kilon men sakteliga gick det neråt men jag kom knappt under 60-sträcket. Möjligtvis om mornarna men det skenade iväg rätt snart. Vid den här tiden tänkte jag såhär.. Nu är det ändå dags att bli gravid för andra gången så äsch, vatusan.. Jag får väl ligga kvar här och så blev det.

 

Graviditet nummer två. Alltså, jag blev gravid i mars och vid detta inskrivningssamtalet låg jag på 65 kg. Det var ju inte mer med det. Nu blev jag kollade för diabetes mycket tidigare och mycket riktigt. Den hade kommit den också. Men, med tanke på hur tiden jag visste om den så kunde jag sköta mig bättre mycket tidigare men hjälpte det tror ni? Broccoli och proteiner och knappt en ynka kolhydrat på 15 veckor. Inte ens uns av socker men ändå landade vågen på 75kg när det var dags för förlossning nummer två. Alltså, inte en lika stor ökning procentuellt sett men ändå. Nu var jag där uppe igen.

 

Vid första graviditeten så fick jag bristningar och framförallt på rumpa, höfter, lår men andra gången trodde jag inte att det skulle bli lika farligt. Kroppen var ju uttänjd lixom men jo tjena, det fick jag och rätt många på magen Dessutom. Inte sådär över hela magen mer fler än vad jag hade haft innan.

 

Viktnedgång nummer två stod framför fötterna och det har varit rätt smidigt.... Fram till..... 62kg. Kroppen verkligen trivs så men nej, så lätt ger jag inte upp. Jag skall ner! jag var riktigt flitig januari-mars vad gällande motion men som vanligt i mitt liv så tröttnar jag ju efter ett tag. Särskilt vad gällande det här. Jag tycker att det är roligt att motionera men jag tycker inte att det är roligt att göra det själv. Nu är jag en soffpotatis istället..:(

 

Vad gällande det här med vikten nu då. Jag har inte som mål att väga som jag gjorde innan mina barn kom till världen men jag har ett mål om att trivas med min kropp. För tillfället står vågen på 58kg och det skall ner lite till... någon dag! 

Jag är så fantastiskt lycklig och stolt över mina barn så egentligen är det här inget att gnälla över. Min kropp ser ut som den gör just nu och det är jag som bestämmer när det skall ske en förändring.

Smal kan man bli om man vill men det där med höfterna, det är en annan femma. Dem lär inte bli mycket mindre..

Jag hade för tusan storlek 24 i mina jeans innan. Det har jag verkligen inte längre:)

 

Målet som jag tänker det nu är att tighta till lite, låta magen dra ihop sig och sen får vi se. Till hösten tänkte jag att Måns och jag skall försöka gå till gymmet på förmiddagarna när Olle är på dagis. Vi har ett litet gym här i byn och när det ändå finns så kan jag väl ta och använda det tänker jag. Jag får se om tanken är densamma som den är nu. Det är det ingen som vet..

 

 

Bild före barn.

Som sagt, jag älskar mina barn över allt annat så jag vill bara vara noga med att säga att jag klagar inte! 

 

 

 

 

 

 

Dagen har gått galant och lillfröken har skött sig med bravur.. Förutom en kiss på golvet men den får jag ta på mig!! Jag har märkt att hon är rätt självständig så till en början vågade jag inte ha henne lös men det tullade jag på rätt så snart. Hon springer inte så långt.....än på ett par dagar kan man ju hoppas! Lycka är ju alltid lös och lillan springer gärna efter henne så dem håller sig häromkring. Under uppsikt bör väl tilläggas. Lycka kan jag glömma bort ibland men nu får man ha ögon åt alla håll. 

 

Vad gällande barnen och hundarna har det gått över förväntan. Olle har varit mycket snällare än vad jag trodde och kanske mindre intresserad än vad jag hade räknat med. Måns däremot har tyckt att det varit roligt att sitta och titta på dem. Fördelen med honom är ju att han sitter still där man sätter honom och kan därför inte göra någon skada.. än på någon vecka iallafall. Han vill så gärna ta sig iväg men han kommer mest runt och runt men inte så mycket fram. 

 

Buren har stått öppen idag och hunden har legat där inne till och från hela dagen... Fast nu ikväll var det inte lika kul att vara där. Jag vill inte gärna ha henne springandes i hela huset om natten men hon tyckte inte riktigt detsamma som jag. Jonas offrade sig och låg en stund på golvet och hon slocknade som en sten. Jag och Olle ligger i våran säng, Måns ligger i vaggan, Jonas ligger på golvet och hunden i buren. Lycka är den enda som inte ligger här inne.. Det gör hon aldrig förvisso. Fullt hus skulle man kunna säga:)

Igår hade vi kalas här hemma. Bästa John och Stefan var och hälsade på uppe från Katrineholm.

Min chef med familj var här. Han har en valp efter John's wachtelhane så dem var och visade upp den lille avkomman. Även Sarah, Madde och lillasyster Nisse var på besök.

Vi drack lite öl, åt lite rökt kött och åt middag i form av kron & dov, potatisgratäng, sås & sallad. Mumma!

På kvällen for vi till Björnholmen för att kolla på drängarna. Det var inte alls mycket folk och rätt lungt. Dock hade vi det riktigt roligt så vi var mer än nöjda vid ett när det tog slut. Fördelen med att det var lite folk och att drängarna spelade var att det var ingen bugg... Vilket var tråkigt i sig men folk tog bara upp främre delen av dansgolvet så jag kunde ta av mig skorna och dansa i bara strumpor. Fick så sjuuuukt ont i min onda tå så jag kroknade lite där framåt kvällen. 

 

 

Idag förstår ni har den här familjen utökats. Vi 5 har blivit 6:)

Vi var och hämtade den nya stjärnan vid lunch idag. Ni förstår vilket charmtroll.

Hon verkar vara en självständig liten krabat så vi får se hur det kommer att utvecklas. Vi är mer än nöjda med våran Fredmarkens tecna iallafall:)

Lycka välkomnade henne med lek så än så länge går det toppen!