En onsdag mitt i livet
Började min morgon klockan 05.50 idag när Måns kände sig pigg och utvilad. Det var allt annat än vad jag gjorde vill jag lova.. Men, vad skall man göra? Det är bara att hoppa upp och se glad ut. Fast åandrasidan, man hinner men fruktansvärt mycket under en dag när man går upp så tidigt. Idag hann jag med alla måste. Och ting innan jag lämnade Olle på dagis och det betydde att jag kunde åka en sväng till Gränna och HDN innan det var dags att hämta Ollebus igen.
Idag har vi haft en bra dag här hemma. Ibland känner man på morgonen när man vaknar att dagen kommer att bli fullspäckad eller om den kommer gå som en dans. Det har lite med Olles uppvaknande att göra. Är han glad så blir det en bra dag men ibland kan han - som vi andra vakna på helt fel sida och det håller i sig hela dagen det vill jag lova.
Ikväll har Jonas och Pontus haft Pysselkväll hemma hos L&P. Helt übernördigt så därför Sammanstrålser jag, Linda och kidsen hemma hos oss och njöt av lugnet. NOT! Det är inte lungt när de stora kidsen kommer ihop men det gick Så bra det kunde gå. Idag hade vi bara ett glas vatten på golvet jämfört med förra veckans tre, vi behövde inte dammsuga upp ett helt paket vällingpulver från golvet som vi gjorde förra veckan och idag klarade vi oss utan slagsmål mellan Olle och Nils. Det var bara lilla Ea som fick sig ett par smällar. Pust och suck!
Jag försökte varva ner lite framför bonde söker fri tillsammans med kidsen och dem somnade alldeles lagom till Jonas ryckte i dörren och ville komma in. Måns sov vidare men det gjorde inte Olle. Han sover ni iallafall så det är ju bra!
Jag och Linda kände iallafall att vi snart är värda ett par glas vin och jojomensan... Det fick vi ihop till någon dag nästa vecka.
Kalaskul!
Kanske dags att nana kudden nu! Jag blev så obehagligt mätt innan så vi får väl se hur bra det går att sovA. Gjorde kålpudding till middag och det blev som vanligt svingott. Dessvärre åt jag inte bara en gång till middag utan även en gång ikväll. Puckat, jag vet! Särskilt idag när jag var 0.8kg från min matchvikt! Ja, alltså inte min vikt före barnen men mitt mål som jag har satt upp någon gång i framtiden:)
Godnatt
Bugg & mammamys
Idag har mamma varit på beök här i bygden för att hälsa på mig och kottarna. Det är snart dags för cellgifter för andra gången och då fick vi passa på att umgås lite innan och fylla på med ny energi. Hon blir ju extra känslig mot infektioner och kan bli allmänt dålig efter cellgifterna så nu är det inte lika lätt att bara svänga förbi och säga hej när man känner för det. Barnen är ju nästan alltid snoriga så vi får ta det lite varsamt.
Håret börjar trilla av så idag tog hon steget och jag tillsammans med Olle rakade bort håret. Det kändes jättekonstigt men hon blev jättefin. Sådär fin som bara min mamma kan vara. Bara för att jag älskar henne sådär himla mycket.
Vi åt även hemmagjord pizza, sydde lite, pratade strunt och mös med barnen. Sådana dagar skulle man ha mer ofta. Senare sen kom även pappa förbi som var och lämnade en skogsmaskin i närheten samt att han lånade Lycka inför morgondagens jakt. Bella - jämthunden hos mor och far är halt så hon skall till farbror veterinär imorgon. Typiskt i älgjaktstider!
Vi har även hunnit träffa födelsedagsbarnet Linda, Ola och Tobbe så full rulle idag. Mycket trevligt!
Ikväll hade jag egentligen tänk sitta framför symaskinen och knåpa ihop några mössor till mamma men jag kom helt på andra tankar. Satt och läste på min mobil typ 19.15 att det var avslutning på buggen här i byn klockan 19.30. Jag har aldrig i mitt liv gått någon kurs men hade man lite kunskap så var man välkommen. Jag skall inte skryta med min kunskap för den är inte så hög men vatusan, jag tog chansen, sved om och körde dit och vet ni? HERREGUD VA ROLIGT!
Det var förvisso ingen nyhet men räkna med mig i fortsättningen!
(Åh, va lack jag blir.. Jag hade skrivit hur långt som helst men det försvann när jag skulle lägga in en bild. SUCK! Håll till godo)
En liten Måns på bild
Nytt jobb & bra hundar
Idag har jag och hundarna tillbringat dagen i skogen. Älgjakt har stått på schemat och det med strålande resultat. Förvisso har Tecna mest legat i bilen medans Lycka har fått bekänna färg men så är det ibland. Lillskitens tid är snart kommen men lukta på älg har hon iallafall fått göra och det tack vare Lycka.
I första såten dröjde det inte mer än ett par sekunder innan Lycka hade upptag på ko och kalv. Det stod rätt bra från början och flyttade sig inte mer än ca 100 meter. Dessutom gick det förbi en passkytt vilket resulterade i en kalv i backen efter ca en timme. Skitkul! Vi sköt ju även en tjur för henne förra söndagen och det gick ju oxå bra. Inte lika fint arbete som idag men ändå!!
I andra såten fick hon fatt i gris men det hör väl inte riktigt till favoriten.. Egentligen har jag aldrig släppt henne med avsikt för att jaga gris men på senare år har det varit fritt fram för passkyttar att smacka på både älg som gris för henne och ibland springer hon på sådana oxå. Idag gick hon in och skällde en stund men struntade i det och kom tillbaka.. Försökte gå på igen men det var inte särskilt kul försen grisen gick loss och den sprang i full fart ut ur såten.. Då passade det bra att hänga i en stund men hon kom snart tillbaka så varför klaga. Grisen skymtades även av passkytt men utom skotthåll och dessutom var det inget direkt arbete på grisen utan bara ett förföljande så det kunde vi lika gärna ha och mista..
I sista såten hittade hon några dovisar som var roliga i några sekunder men på återgången hittade hon på - vad jag tror var en älg av yngre slag för det var jä*vlar vad det gick men det gick kringelikrok och hon höll i så hon dömde väl inte ut den helt. När hon väl var tillbaka så var hon riktigt trött och gick inte många meter ifrån mig..
Men, en bra start på dagen och en mycket nöjd och glad matte!!
Såg ni förresten igår att jag skrev om mitt nya jobb?? Det känns lite konstigt att lämna Fiskecenter - min trygga plats sedan rätt många år tillbaka och testa någonting nytt. Men jag är så himla nöjd och det skall bli så roligt och spännande. Ni skall bara veta hur idéerna flödar och hur bra det kommer att bli. HDN - här kommer jag! Det kanske var en liten avstickare men jag kände bara att jag behövde nämna det idag igen:)
Tecna - fröken supermysig som mer än gärna tar sig upp i soffan om tillfälle ges...
Dags för nya äventyr..
Äntligen en liten stund över och det är väl på tiden med ett nytt inlägg, eller hur?
Jag skall väl egentligen inte säga att jag har tid över för dem sista veckorna har varit fullbokade minst sagt.
Men, ibland får man bara släppa alla måsten och istället unna sig lite struntsaker.
Mycket har hunnit hända sedan jag skrev sist.
Älgjakten har gått av stapeln och trots att inte jag har fått skjuta så har det skjutits för Lycka. Hon har dessutom funkat helt okej och över förväntan denna hösten så det är toppen. Nog för att jag har jagat men då det är lite siochsådär med barnvakt just för tillfället så försöker vi dela lika, Jonas och jag. Så, om ni undrar varför jag sitter här och bloggar en lördag så är det för att det var Jonas tur idag. Dessutom så kan jag väl känna att den värsta hetsen kan lägga sig så kan jag gå ut och släppa i lugnan ro sedan och kanske jaga lite kalv. Bara jag och hunden. Lilla Tecna hon växer som ogräs och är nästan lika stor som Lycka är.. Hon har självklart oxå varit med i skogen men hon har koppeltvång ett tag till.
Mamma har iallafall börjat med sina cellgifter och det har än så länge gått bra. Hon har bara hunnit få en omgång än så det är lång väg kvar. Men, hon är pigg och glad och det är skönt. Men, av den anledningen så kan hon inte ha barnen så mycket och det är helt förståeligt. Barnen är nästan alltid förkylda och det funkar inte så bra ihop.
Skittråkigt men det får vara så. Allt annat blir mindre viktigt när man har sådana här saker omkring sig.
Inte för att vi hade nog med grejer men i samma veva som mamma skulle opereras så valde en nära släkting att ta sitt liv. Helt fruktansvärt och minst sagt opassande. Ibland önskar man att man kunde vara barn igen..
Bara försvinna från allting jobbigt och bara göra roliga saker.
Olle och Måns - De två huliganerna.
Åh, tiden går så fort och vet ni vad, Måns kan gå. Han knatar på som om han aldrig gjort annat och det har gått fort. Han började för någon månad sedan med några staplande steg och bara på ett par dagar så väljer han att gå framför att krypa. Han är så medveten och duktig och vilket humör han har sen. Jisses va arg han kan bli om han inte får som han vill. Men, bra är väl det. Olle är i sin 3-års trots och jisses Amalia!! Jag hoppas att han är det iallafall för blir det värre än såhär så vet jag inte vart jag skall ta vägen. Han kan faktiskt vara omtänksam och snäll och han funderar väldigt mycket men just nu är alla dumma, han svär, skriker och slåss. Dessutom tar han ut sina aggressioner på alla andra och det är aldrig hans fel. Han kräver väldigt mycket energi och det är svårt att fördela tiden mellan barnen. Vi har börjat med att hitta på lite saker på tu man hand med barnen (ett barn) - inte alltid men ibland och det är fantastiskt. Det är jättekul både för barnen och en själv så mer sådant. Man skall inte alltid åka iväg för att aktivera sig för det är bra att gå hemma och leka med de vanliga, gamla leksakerna men Olle älskar verkligen att vara i skogen så det försöker vi med en hel del. Jag hade med mig barnen ut på rådjurspremiären tillexempel och vi släppte dreven. Ja, ni förstår ju hur det gick men vi var ju ute iallafall och det superbra.. Dessutom ett minne för Olle som han ofta pratar om.
Men, nu till "Nya äventyr"
Jag har väl känt ett tag att det är dags för mig att byta jobb. Jag trivs på Fiskecenter och det är bra och jag älskar den där butiken men, samtidigt så händer det inte så mycket nytt och efter 6 1/2 år så kände jag att det kanske är dags att testa någonting annat. Så, därför sa jag upp mig för någon vecka sedan. Och vad skall jag göra nu kan man fråga sig men det har jag oxå ordnat. Nu blir det officiellt...
Jag skall börja jobba på HUNTING DOGS NATURE i Gränna! Det är dags att säga hejdå till ABU, Westin,Savagear, Härkila och Swedteam och säga hallå Chevalier istället! Detta är en jaktklädesbutik som såklart oxå har andra grejer men då främst tillbehör till hund. Det finns även en webbshop www.hdn.nu som man kan kika in på om man är nyfiken.
En ny utmaning med nytt sortiment och nya idéer. Det här ser vi fram mot men än ett litet tag så skall jag njuta av att vara mammaledig med allt vad det innebär. Sen skall jag kanske nämna att både HDN och Fiskecenter är ju aktuellt för min del än så länge trots att jag är hemma så är det någon som vill ha hjälp med det ena eller det andra - av jobbrelaterade ting så är jag nåbar som vanligt..
Rock n' roll
Aj min kropp!
På lördag förstår ni så skall jag ut och dansa. Vi skall till Björnholmen loge och svänga våra lurviga i takter till black Jack. Det skall bli så roligt och jag har sett fram mot den här kvällen så länge. Dansa, pausa, dansa, pausa!
Men idag vettni!! Idag har jag varit och tränat Tabata. För dem som inte vet var det är så tränar man med hjälp av sin egen kroppsvikt. Man kör olika övningar och det är allt ifrån armhävningar, benböj, rumpövningar till sjukt jobbiga upphopp och armhävningar däremellan. Ja, ni förstår ju själva. En aning svettigt och man kan ta ut sig hur hårt som helst. Idag körde vi 6 olika övningar. Vid varje övning kör man 20sek arbete, 10sek vila för att sedan repetera allting 8 gånger. Behöver jag säga att min kropp känns som överkokt pasta?
Inte helt genomtänkt kanske för jag har alltid som mest träningsvärk dag två vilket då blir på lördag. Dålig timing men ett par öl på det så kanske kroppen lear till lite:)
På tal om att dricka öl då va.. Vanligtvis så brukar jag inte dricka så mycket när jag går ut. Jag blir så fruktansvärt trött när jag dricker men lite är ju roligt. Jag brukar hålla mig till tre drickor - det räcker för mig:) Man vill ju inte vara helt askalas så det snurrar och man knappt kan stå på benen. Nu skall jag väl säga att det är inget jag har direkt erfarenhet av för jag är inte så hård på alkoholen. Nu för tiden är jag mest trött om kvällarna så det blir lixom inte av..
Nej, nu är det dags att ta kväll här. Jag skall upp ännu tidigare än vanligt imorgon. Usch, ibland förstår jag inte varför man utsätter sig för sådant... Men, det har ju sina tjusningar såklart!
Kräksjuka och en jobbig vecka
Ja, varför ta en paus i allt det jobbiga som har varit omkring oss. Nejdå, vi kör på lite till och lite mer.
Någonting nytt har inte hänt med sjukdomar och så vidare men åh, vilken vecka.
Vi kan börja med förra veckan. Jag hämtade Olle från dagis och från ingenstans så kräks han när vi precis kommit hem. Han spydde tre gånger på rätt kort tid och sen framåt eftermiddagen så blev han jättepigg. Ja, det var ju bra då. Det kanske inte var kräksjuka iallafall. Jag skulle nämligen iväg nu i helgen som var - Bosjökloster.
Och Jonas jobbade hela helgen så vi var beroende av barnvakt. Men, det gick ju bra och var ingenting mer mer det. På fredagen hade Måns oxå spytt men det gör han ju flera gånger varje dag så det är svårt att säga vad det var.. Men, det visade sig rätt snart vad det faktiskt var. Blir ni förvånade om jag säger Kräksjuka?
Jonas hade mått lite halvrisigt på söndagen men inte mer en massor av toalettbesök. Jo, han spydde faktiskt en gång men det var på eget bevåg. Jag var jättenöjd som hade klarat mig och det brukar jag göra men tjena!
Natten till tisdag fick jag gå och kräkas och det var inte bara ett par gånger och sen var det bra utan det var en väldans massa gånger.. Jag mådde dåligt till och med hela torsdagen. Igår (fredags) mådde jag nästan helt bra, bara lite sådär obekväm.
I torsdags så var det även dags för mammas operation. Operationen gick bra men hon var trött och slö efteråt. Hon fick iallafall komma hem igår och iochmed att jag var "friskförklarad" så hälsade jag och Olle på en kort, liten sväng. Kul att träffa dem men man såg på henne att hon var sliten - med all rätt såklart.
Också ett oroment i veckan som ni förstår.
Idag har Jonas jobbat, och gör fortfarande. Vi har haft full rulle här och om Olle vanligtvis är full av energi så vet jag inte vad han har varit idag. Lite lugnare än vanligt men ack så elak. Han har slagits, bitits, river ner saker, kastar saker och vägrar gå på toaletten. Så jädrans trotsig! Värst var nog när han tog en banan (fast han inte fick), tuggade på den och kletade ut det på fönstret! Hur kommer man ens på idèn?
Jag lever ju på hoppet och tänker hela tiden - det blir snart bättre! Han har ju varit helt vild ett tag men nu sen ett par veckor tillbaka så har det varit okej igen. Ja, det går väl upp och ner det där...
Det roligaste är att andra männsikor inte ens förstår vad jag pratar om när jag beskriver Olle. Att han är full av energi har nog alla förstått men vilken energi han kräver förstår nog inte alla. Jag är helt slut!!!
Barnen somnade iallafall runt 19.30 och det gick rätt bra, förutom att jag nyss fick söva om Måns men det är ju inte hela världen. Jag har så mycket som jag skulle behöva göra men vafan, jag vill väl oxå sitta på arslet i fem minuter. Men, det har jag ju gjort när jag skrivit färdigt här. Dessutom har jag varit så fruktansvärt trött ett tag och det bidrar inte heller till att man har lust att hitta på saker och ting hela tiden. Men, är det konstigt när Måns vaknar klockan 06.00 var dag och drar mig i håret?
Dessutom, barnen ligger ju gärna i våra sängar. Olle har nu under sommaren legat i våran säng nästan uteslutande. Vi lägger honom i hans säng men det går en stund och sen kommer han intrippandes till oss.. Måns lägger vi alltid i egen säng men när han äter sitt första mål om natten så låter jag honom ligga kvar hos oss. Jag tror både han och jag somnar ifrån flaskan.. Olle är väldigt duktig för han lägger sig åtminstonde i fotändan men sen vaknar jag av att jag får ligga och hålla i mig för olle trycker ut mig. Det är väl öppen yta på enochenhalv meter mellan mig och jonas men på mig, då sover olle som allra bäst. Det har han alltid gjort..
Olle är en redig sjusovare egentligen men nu när måns vaknar så tidigt så brukar olle ryckas med..
Det där är helt enkelt en ond cirkel men jag har bara inte orkat. Det är vårat fel och inte barnens men nu känns det att man inte har fått sova ordentligt på många år...Fler skall det väl bli förvisso men, såfort det lugnar ner sig lite så är det dags för nya rutiner!!
Klart Slut
Bilhaveri
Suck! Va irriterad jag bli på saker som inte fungerar. Igår så stog våran skruttbil framför huset och av annan anledning så var jag tvungen att flytta den ett par meter. Och jo, vad innebär det? Den har varit igång alldeles för kort tid för att den skall ladda te sig - kort och gott: bilen startar inte!
Det här var ju egentligen ingen nyhet för oavsett batteri så pallar inte den bilen att man gör så. Jag är alltså billös idag. Vilket inte är hela världen. Olle skulle till dagis men det klarar vi oss utan. Eller?
Olle hittade en gammal Ferguson häromdagen. Det var grejer det.
Bröstcancer
Bröstcancer
Som ni vet berättade jag för ett tag sedan att vi hade haft det lite jobbigt här hemma. Lite jobbigt är milt uttryckt för vi har haft det jättejobbigt. Människor i våran närhet har drabbats av så mycket skit och Nu Fan Räcker Det!
Min mamma - min fantastiskt fina, underbara, snälla, roliga, generösa, glada, positiva och starka mamma - hon har drabbats av cancer.
Hon har fått bröstcancer.
Vi har varit väldigt skonsamt drabbade av hemskheter, iallafall i min släkt. Mormor, morfar, farmor & farfar lever. Jag har även fått träffa flera av mina gammelmor/farföräldrar under många års tid. Det är ju bara ett under att inget har hänt förut men nu som ett brev på posten kom allt och jag blir helt tom inombords.
Min mamma hittade en knöl i sitt bröst för bara ett par veckor sedan. Hon fick rätt snart komma in för provtagning. Redan vid provtagningen kunde mamma ana att allt inte stod rätt till. Det tog nästan två veckor innan vi fick svar. Vet ni hur det känns att gå och ha ont i magen i flera veckor? Nu vet vi åtminstonde och nu är det mycket lättare att hantera situationen.
Jag har varit jätteledsen och rädd. Det är så psykiskt påfrestande att inte veta, vara rädd för svaret, vara rädd för vad som kommer att hända..
Svaret kom och det visade sig att det fanns "sjuka celler". Invasiv duktal cancer kallas det. Hur allt fungerar och hur det ser ut kommer jag inte att nämna här. Dels för att jag kan för lite om det och också för att jag har mycket annat som är roligare att berätta.
Det går snabbt i svängarna - Om någon vecka är det redan dags för operation. Vid operationen skall knölen i bröstet avlägsnas, likaså ett par lymfkörtlar i armhålan. Vet ni? hade det här hänt för ett par år sedan så hade man behövt operera bort hela bröstet men nu, med placeringen av just den här knölen så behöver man inte det.
Mamma brukar alltid säga att om jag någon gång skulle få bröstcancer och behöva ta bort mitt eller mina bröst så vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag vet att det i vissa fall är nödvändigt så det är inget konstigt. Behöver man så är det ju så. Uppfatta mig inte fel nu - men jag är glad för mammas skull i den här konstiga processen att hon får ha bröstet kvar. Det är ju min mamma med de där stora brösten - även om hon hade varit min mamma minst lika mycket om dem inte fanns. Dåligt formulerat kanske men ni förstår nog vart jag vill komma.
Efter operationen är det dags för strålning. Den håller på fem dagar i veckan under fem veckor.
Vi vet inte ännu vad som kommer att hända. Som det ser ut nu så ser det positivt ut. Mer vet vi många veckor efter operationen när dem har granskat och analyserat alla prover. Det känns bara så märkligt att det ordet (sjukdomen) man fruktar mest - att det skulle försvinna så enkelt.
Men, det hoppas vi såklart att den gör. Vi hoppas inte bara utan det kommer att gå bra!
Jag vet att det kommer gå bra.
Ni förstår, pappa han har ju diabetes som jag skrivit om tidigare. Han är alltid sjuk och man vet aldrig vad som väntar. Det vet man inte med någonting för den delen men iochmed att han alltid har varit den "sjuka" så har mamma alltid framstått som odödlig i mina ögon. Men nu, nu blev hon oxå sjuk...
Men åh, ni skall veta att min mamma är stark! Min mamma hon kämpar. Min mamma kämpar för oss barn och står bakom oss och sådant som vi tycker är viktigt. Hon har alltid stått upp för våra åsikter och våra viljor. Mamma är stolt över oss - så som vi är över att ha en sådan bra och fantastisk mamma.
Nu skall jag kämpa med mamma - precis lika mycket som hon har kämpat för oss.
Det här löser vi tillsammans!
Bara för att jag älskar dig
❤️❤️❤️
Blodomloppet
Lag: Söderbyns gaseller
För längesedan så bestämde vi att vi skulle springa ett lopp innan det här året var slut. Jag, min syster Therese och pappa. Men, sen kom vi på att de vore ju roligt om man kunde anmäla sig som ett lag så vad passade inte bättre att min andra lillasyster Madde och henne Jonas som var hemma från Umeå just den här helgen kunde haka på.
Jag hade helt glömt bort det här loppet, jag frågade mamma för ett tag sedan om hon kunde vara barnvakt då Jonas skulle jobba så jag har ju vetat om det men så förra veckan kläcker Therese att det är ju blodomloppet - som idag! Jo, tjena! Det hade jag fetglömt så träna det har jag inte gjort. Dessutom så har det varit sjukt mycket att göra för oss de senaste veckorna så det har inte funnits möjlighet ändå. Så dåligt, jag vet!
Vi hade anmält oss till 5km - motionärsklass. Trodde aldrig jag skulle orka det men jag hade som mål att iallafall springa runt utan att behöva gå. När första skylten kom och det stod en kilometer höll jag på att smälla av. Shit, skulle det vara såhär jobbigt så var det ju bara att ge vika på en gång men såfan heller!! Nu hade jag bestämt mig för att springa. Tiden kunde spela kvitta för det var inte det viktiga.
Kilometerskyltarna ploppade upp med jämna mellanrum och vatusan, det gick ju faktiskt bra. Jag var anfådd men benen mådde hur bra som helst. Jag har annars en förmåga att få ut lite för hårt men fem kilometer går ju på ren vilja. När skylten kom där det stod fyra kilometer kom krafterna åter. Jag till och med ökade takten.
Målet syntes en bit bort och snart gick vi in på upploppet. Det var inte spikrakt men där ökade jag ordentligt och till och med sprang istället för att jogga. Heja mig!!
Jag gick in på 29.50. Alltså, under 30 minuter. Det är inget att skryta med och det går att göra mycket bättre men fan så nöjd jag är. Guldstjärna till mig:)
Barn uthyres!
Vissa dagar är då jävligare än andra!
Idag har det varit krig här hemma. Det har varit sådant kaos och lille Olle har varit fullproppad med energi.
Det började med att barnen vaknade alldeles för tidigt. Iallafall för att Olle skall orka med en hel dag.
Han borde egentligen sova på dagen för att han blir betydligt lättare att ha att göra med men åandrasidan orkar inte jag vara uppe till 23 vareviga kväll. Iallafall inte med en energinivån som hela tiden är på topp.
Därför så har vi valt att skippa middagsluren i den mån det går - bra eller dåligt får jag väl säga.
Jonas åkte till jobbet vid 14.00 och vi passade på att ta oss ut en god stund. Det är så skönt ute nu när det doftar lite höst och trots att det är relativt varmt så är det något helt annat. Det bara spritter i kroppen, åh så härligt!
Vi tog en runda i skogen och plockade lite hallon. Olle åt som bara den så vi fick inte med oss några hem!
På vägen hem sen så började det. Då var Olle trött och han ville att jag skulle bära honom men si det gör jag inte och då var det ju inte bra! Han satte sig för att tjura och till slut så gick jag.. Nästan hemma fick han syn på en traktor och den var han tvungen att titta på hur länge som helst för det är ju det bästa han vet. Till slut så gick jag ännu en gång och han får världens bryt. Han är ju trött, det förstår jag oxå!
Väl hemma står vi och pratar lite med grannen och Olle gnager hela tiden, titta inte på Måns, han är min bebis! Gör inte så, jag vill inte, sluta, MAMMA kom då!!!
Men, in kom vi till slut och då var han Övertrött och det går över i någon form av ultraenergi.
Lilla hunden skulle ligga i sin bur en stund.. Hur många 100 gånger tror ni hon blev utsläppt? Han rev ner sittdynorna till soffan och hoppade på dem säkert tio gånger. Han har rivit ut alla vinterkläder, han klättrar på bänkar, han försöker ga sig ut genom fönster, han hoppar på hundburen, han tar sönder sina leksaker, han springer på köksbordet, han slår sin lillebror och är allmänt stökig. Droppen var när han sopade till Måns med dammsugaren. Då förstår ni blev mamma Michaela jättearg. Kanske inte så bra för i samband med det så kissade han på sig vilket jag kände när jag skulle lyfta in honom på sitt rum. samtidigt som jag hade Måns på ena armen tog jag Olle i andra armen och så råkade jag ju gå in med Olle i bordet:( Ångest! Ja, men då satte jag ner Måns på golvet för att trösta Olle och då fick Måns tag på en blomkruka så det flög vatten och skit på hela golvet.
Ja, ibland har man ju bara lust att gå och lägga sig och dra täcket över huvudet.
Sen spenderade vi resten av eftermiddagen åt att samarbeta iallafall och så blev det lite bättre. Jag är väldigt mån om att barnen skall få hjälpa till att göra saker hemma (typ laga mat, dammsuga, duka fram och ordna med tvätten)
Det funkar rätt bra och dessutom har jag koll på honom så han inte kan segla iväg förmycket. Kanske skall tillägga att jag inte gör det för att jag skall få det smidigare utan för att Olle skall känna att han oxå kan!
Han blir så stolt och det är så roligt att se:)
Jag la barnen vid 19.30 ca och båda två stökade runt i sängen en stund. Men, på en sekund sen så somnade bägge samtidigt. Jag vaggade Måns på famnen och Olle skrek att jag skulle klappa honom. Jag hann fråga var han ville bli klappad men jag fick inget svar... Då går det fort!
Nu när dem sover så kan jag känna men åh, hur kunde jag någonsin vara arg på dig plutten? Hihi
Man skulle kanske tro att jag längtar tills dess att Olle börjar på dagis igen men,det gör jag faktiskt inte. Jag kan sakna lite av rutinerna vad gällande mat, nattning och så som det blir när det är dagis.
Hade det inte varit för att han tycker det är väldigt roligt så hade jag gärna haft honom hemma.
Jonas jobbar ännu en stund och vet ni vad det bästa är med det? Att jag kan lägga mig i sängen och göra precis ingenting utan att ha dåligt samvete. Gött!!
En jobbig dag
Idag har vi haft en minst sagt knasig dag.
Utan att nämna mer om det så har vi nåtts av ett tufft besked idag. Så tråkigt och då det handlar om en väldigt betydelsefull människa för många personer så är det extra hårt.
Förutom det här är det en rad med jobbigheter som ligger och gnager. Förhoppningsvis får vi snart besked och dem hoppas vi på skall vara positiva. Vi hoppas inte bara - utan det skall dem!
Jag känner mig ofta väldigt stark och jag visar mig väldigt stark men som idag när allt kommer över en så har jag lust att bara gå undan och försvinna en liten stund. Bryta ihop och komma tillbaka men jag har inte riktigt hunnit med det. Ni vet - småsaker som hopar sig och till slut blir det lite mycket.
Jag har varit tillsammans med barnen i Gränna idag. Jag har haft lite ärenden, mamma har haft hand om barnen lite grann och trots att vi har haft en tuff dag så har den ändå kantats av lite ljusglimtar. Jag har lärt mig nya saker, jag har frossat i ämnen som gör mig glad, jag har haft två glada prinsar hela dagen och jag har umgåtts med människor som gör mig glad.
Nackdelen med att sätta sig i bilen på sena eftermiddagen är att barnen lätt somnar i bilen. Ja, det hade inte gjort något om det inte vore för att dem sen inte kan somna på kvällen! Måns är ju fortfarande så liten så han somnar i tid och otid så det är ingen fara. Men Olle!! Han somnade för ca 15 minuter sedan och iom det så försvann hela min kväll.
Jag hade egentligen inte planerat för att göra någonting ikväll men jag hade behövt att sätt mig ner och göra precis ingenting alls. Jag la barnen vid ca 20.30 så ni förstå hur mycket jag hunnit med ikväll. Egentligen brukar jag göra mig själv iordning (dagar som dessa) och lägga mig med barnen men idag kände jag att jag söver dem först och går ut med hundarna sen. Varken jag eller hundarna hade lust att gå ut i spöregnet men vad har man att välja på. Dessutom är jag jättehungrig men det finns ingenting att äta här hemma! Borde ha handlat för flera dagar sedan men nej, det har varit så mycket annat så jag har inte hunnit med. Det straffade sig nu! Tänk inte nu att jag inte har någon mat och mina barn får svälta för så är det inte! Jag bara saknar något smidigt att slänga ihop lite enkelt sådär.
Väckarklockan Måns vaknar snart för sitt första nattmål - borde sova innan dess! Dessutom vill han gå upp klockan 06.00. Känner redan nu att jag kommer vara trött men hey, det är bara att pallra sig upp! Sova får vi göra en annan gång.
Fuck diabetes & dra åt helvete
Som jag har berättat tidigare så har min pappa sjukdomen diabetes. En sjukdom som man kan leva med. En sjukdom som gör att man kan ha ett relativt normalt liv. Men ibland så blir det bara fel. Sjukdomen kan te sig olika på olika personer och alla har sina olika sätt att reagera på lågt blodsocker.
Min pappa kan när som helst ligga lågt i blodsocker men vissa perioder ligger han mer ofta lågt än andra gånger. Värmen har en betydande faktor och den hjälper sjukdomen på traven vissa gånger.
Nästan alltid känner han själv att han ligger lågt och kan reda ut situationen själv men ibland funkar det inte så. Ibland behöver han hjälp och det är oftast av en slump någon kommer på att han behöver hjälp.
Idag hade vi bokat bord på hamnkrogen i Gränna för att lyxa till det med räkfrossa. Vilken i sig var hur bra som helst Men!!! Pappa låg lite lågt strax innan vi skulle åka och tog därför en dextrosol. Detta i kombo med rätt mängd insulin och mat skall rätta till det hela.. Men, inte riktigt idag. Räkor är ganska fattigt på kolhydrater som ni vet och det är där det börjar spöka.
Middagen gick förvisso bra och det var inget men när vi gick ut och skulle ta en sväng i hamnen, det var då det märktes!
Jag brukar märka på en gång när det är dags. Ofta räcker det med att jag närmar mig Gränna då jag känner att någonting är fel. Han kan säga hej i telefonen och det räcker för att märka. Det räcker med att titta på honom för jag vet!!
Men idag märkte jag ingenting! Förmodligen för att han låg lite lågt hela tiden men klarade det bra tills vi kom ut från resturangen.
Som sagt... Idag gick det fort. Jag, mamma och Olle låg några steg framför och när jag vänder mig om så bara ser jag! Jonas hade redan märkt det och frågade precis i samma veva om han låg lågt. Vilket han gjorde!
Han har alltid dextrosol i fickan men idag skulle han absolut inte ha någon. Tvingade i honom en som en spottade ut. Nummer två som vi tvingade i honom tuggade han faktiskt på men spottade oxå ut. Vi skyndade till bilen där han fick nummer tre vilken han spottade ut i hela bilen! Vanligtvis äter han ju inte så många men iom att han spottade ut dem så var han tvungen att ta flera stycken.
Idag blev han aggressiv. Inte våldsam, men arg! Jag gjorde iordning blodsockermätaren och mamma fick springa och sticka honom.
Han låg på 1,9 efter ja, åtminstonde lite socker så det var ju väldigt lågt!
Vet ni vad det värsta är? Han har inte den blekaste aning om vad han har gjort eller sagt!
Ibland kommer han ihåg lite grand, andra gånger kommer han inte ihåg någonting alls.
Fuck diabetes
Men fy va tidigt..
Vi vaknar ju förvisso rätt tidigt här hemma men de två sista mornarna har varit hemska.
Igår hade Måns lite feber på natten (och så även idag) och det har nog gjort sitt till. Jonas har jobbat halvnatt både igår och inatt så han har missat första matningen, han har kommit hem ca 04.00 så då väcker han barnen. Samtidigt som det är tråkigt så vill jag ändå att han lägger sig med oss så han kan stå med hjälpande hand när det behövs. Inatt vaknade Måns första gången vid 00.00, redan innan jag somnat. Sen vaknade han vid 04.00 och Jonas gav honom lite mat. Sen bajsade han så det var bara att gå upp och byta. Sen var han vaken igen klockan 04.40 - somnade om, vaknade igen 05.30 och var mer eller mindre vaken tills vi gick upp en stund efter klockan 06.00. Likadant igårnatt! Egentligen uppskattar jag inte att gå upp så tidigt för dagarna blir så fruktansvärt långa, dessutom går jag och lägger mig alldeles för sent för att det skall funka.. Då kan man ju tycka att jag borde lägga mig tidigare men se, barnen är vakna rätt länge. Ungefär till klockan tio.. Iallafall de här sista kvällarna och den enda, ynka, lilla tid jag har för mig själv är precis när barnen somnat. Då måste jag plocka, gå ut med hundar och sådär... Ja, ni vet!! Tiden springer iväg. Jag läste faktiskt lite igår oxå men jag tyckte att jag var värd det. Jonas sov extra länge igår för att jag tänkte att jag kunde få några minuter med min bok under dagen, jo tjena!!! Jag hann säkert läsa 4-5 sidor!! Ibland kan man sakna de stunder då man bara kunde slänga sig på soffan i ett par minuter och göra absolut ingenting... Den tiden är förbi.
Konstigt ändå att man klarar sig på så lite sömn som man faktiskt gör. När barnen vaknade idag så blev jag superlack för jag var så trött men nu när jag varit vaken en stund så är det inte så farligt längre..
Igår hade jag sådant oflyt vid nattningen oxå!!
Olle hade inte sovit middag (vilket han inte alltid gör) och satt här och nästan nickade redan vid 18.00 men vi busade på och han höll sig i schack. Någon gång efter 19 så tyckte jag väl att vi kunde lägga oss och det gick ju bra tills Måns började åla och blev fullständigt jätteledsen i sängen. Alltså, jag ställde mig upp med Måns och Olle ballade ur för att jag inte kunde klappa honom på håret. Ja, ni förstår ju själva.. Sen började Tecna gnälla i sin bur, vilken hon låg i medans jag skulle natta barnen. Tror ni inte på fan att hon gnäller som aldrig förr och jo, det var bara att gå ner för efter en timme, två gnälliga barn och en gnällig hund så gav jag upp. Jag ger aldrig upp vid nattningen men igår var jag tvungen att ta tag i hunden en sväng... Sen var det bara att börja om och klockan var närmare 22 innan vi var färdiga.
Ofta går nattningen rätt bra. Dessvärre är det rätt ofta någon hund buffar till, Tecna piper eller en moped kör förbi och det funkar inte här. Fan, vi bor på landet men här är det fullt liv hela tiden. Usch och fy så trött jag blir...
Det har gått över förväntan
Idag var det Jonas första dag på jobbet efter fem veckors ledighet.
Innan han gick på semester så gick ju Olle på dagis 4dagar/veckan och jag hade det rätt lugnt på förmiddagarna. Olle och Jonas fick semester precis samtidigt och tiden hemma, alla tillsammans har ju varit helt fantastisk. Tråkigt att det tar slut så fort men så är det ju för alla. Iallafall, nu då när han jobbar är jag hemma själv med barnen och jag hade förväntat mig krig här hemma idag. Det är alltid situationer som som är hanterbara men jisses så lille Olle kräver energi. Inte bara Olle utan även valpen. Inte sådär i lagom dos utan Olle, han är överaktiv! Inte på något oroväckande plan utan han han är bara full av energi. Idag har det dock gått helt över förväntan. Måns vaknade 06,50 men vi kunde dra oss ända till 07.30 innan vi verkligen behövde gå upp. Vi har varit ute precis hela dagen och Olle har lekt med granntantens barnbarn i princip hela förmiddagen. Dem har fiskat, hoppat studsmatta, byggt med duplo och badat balja. Ja, det är då verkligen skönt att vädret tillåter utomhusvistelse hela dagen lång.
Många veckor kvar innan det är dags för dagis igen. Jag är inget jättefan av dagis egentligen men Olle tycker det är roligt och han behöver det... Så han får väl gå vad det lider men först!!! Fortsätter vi med vårat härliga sommarlov.
Visst stämmer det förresten att skitiga barn är lyckliga barn? Olle är helt kolsvart om fötterna om kvällarna. Händerna är helt bruna och så hänger snoret som nummer 11 under näsan hela tiden. Dessutom har han skrubbsår och blåmärken på typ halva kroppen men det hör sommaren till antar jag.
Vi skall inte tala om hur det ser ut inomhus. Jag är i vanliga fall väldigt ordningsam av mig... Eller hyggligt iallafall. Jag vill åtminstone ha det undanplockat med rätt saker på rätt plats.. Sen gör det inte så mycket om det är smutsigt på golvet. Ibland undrar jag om gräsmattan har börjat växa inomhus för det är f*n så det ser ut. In och ut med skor och blöta fötter med nyklippt gräs men ja. Det får vara lite dispens här under sommaren då.
Hundar - psykbryt
Det här med stökiga hundar - det kan göra mig vansinnig. När jag skaffade Lycka för sex år sedan så var allt frid och Fröjd. Hon kunde alltid ligga på sin filt på natten utan att gå iväg, hon kissade inte inne och sa alltid till om det var något. Hon är hyggligt lydig, någonting jag alltid har nöjt mig med. Hon gör som man säger och är inte jobbig för fem öre. Jag ser i princip inte röken av henne på dagarna om det inte är så att hon vill någonting. MEN!! Hon buffar och skäller på varenda hund som går förbi.. För det mesta! Hon säger inte så mycket eller inget åt grannens hundar. Dem leker även i tid och otid.. Men alla andra! Vi har ett litet, lågt fönster på övervåningen och är hon inte ute så ligger hon där uppe och kollar hela dagarna. Så fort hon ser någon så står hon och skäller. Hon skiter fullständigt i om jag säger till. Det enda som hjälper är om jag ropar ner henne. Går jag upp och skall ta tag i henne så gömmer hon sig!! Dessutom har hon på senare tid börjar lyssna jävligt dåligt. Det här med sitt verkar vara något som inte gäller henne längre. Likaså hit och nej är det oxå sämre med. Hon kommer alltid när man ropar men inte första gången, utan tredje! Jag tar sällan tag i henne men idag fick jag tag i henne ordentligt när hon skällde på en hund som gick förbi. Att det skall vara så svårt. uppsträcknings-skola för henne väntar inom kort!
Sen har vi ju det här andra lilla yrvädret som är så fruktansvärt olik Lycka så det finns inte!! till skillnad mot L så är hon en oerhört trevlig och social hund. Hon älskar och mysa och hon tar varenda sekund hon får att ligga på våra fötter eller försöka krypa upp i soffan. Hon älskar oss och det är bra men sen har vi ju tiden därimellan!
Pust!! Hon är först och främst usel på det här med art vara rumsren. Förvisso har vi lite mindre tid än va jag hade med lycka men hon får ändå få ut hur många gånger som helst på en dag. Tror ni att hon någonsin säger till? Nejdå, utan hon sätter sig bara! Gärna på mattan dessutom:( vilket kanske inte är konstigt iof men ändå. Borde hon inte snart kunna säga till om hon behöver gå ut? Iallafall mellan varven. Har man nyss varit ute så förstår jag inte att man måste gå in och kissa oxå?
Hon är fantastiskt duktig på sitt Och vänta kvar... Alltid något:) Hon har leksaker men ändå springer hon och äter på olled leksaker. Hon måste sova i bur på natten annars går hon crazy här hemma.. Dessutom.. Hon äter sin mat snabbar än blixten och sen springer hon in till lyckas mat och äter upp den oxå. Lycka går undan utan att säga till men den donnan har aldrig varit särskilt rädd om sin mat. Förvisso får jag alltid tag på henne men med tanke på hur arg jag blir på henne så kanske hon borde fatta att det är fel någongång? Hon kryper alltid därifrån när jag kommer men hon är oxå lika snabb tillbaka Igen. Man tänker ju dessutom att hunden skall få ligga lite skönt om hon skall ligga i buren? Jo, tjena! Det enda hon gör är att äta sönder alla filtar och handukar och det är ju inte alls bra. inte det att hon äter ett par trådar utan hon äter verkligen så det har vi oxå fått plocka bort.
vi aktiverar henne, vi myser med henne, hon har leksaker, hon får vara i lugn och ro och vi gör allt men vad är det som är fel?
Jag har alltid uppfattat jämthundar som lättlärda men Tecna behöver en järnhand för att det skall bita.
Just idag har det varit extra tufft så det är därför jag ens kom på tanken att skriva detta. Allt kommer oxå så olägligt. Såfort jag sätter mig för att mata Måns ja då börjar hon hålla på. Precis som hon vet att vi behövde sitta ner i fyra minuter så då passar hon på...
Jag är ju förvisso inte orolig över att det här inte skall ordna upp sig för att det kommer det göra!
Men tänk så olika både människor och djur kan vara!
