Idag har jag och Camilla varit tillsammans inne i stan. Hon går hemma vissa dagar, jag går hemma alla dagar och då slog vi våra kloka huvuden ihop och faktiskt åkte och handlade mat tillsammans. Helt onödigt att ta två bilar och dessutom lite kul med sällskap i affären. Efter mataffären åkte vi till vårdcentralen för att jag skulle på diabeteskontroll. Ni vet, nu när jag var gravid med Måns hade jag graviditetsdiabetes.. Likaså med Olle men efter barnet är ute skall man gå och kolla sig igen. Nu har det gått ett halvår och det var rätt lagom tid. Allt såg bra ut och mitt hba1c låg på 4,6 om jag inte missminner mig så det var super! Jag är fri men tyvärr har jag 50% risk att falla dit som typ 2 diabetiker så det vill till att sköta sig. Inte till punkt och prickar men lite kan man ju tänka sig för..

 

När vi kom hem från stan, hade hämtat barnen och gjort oss färdiga och iordning åkte vi till C för att grilla korv. Smidig lunch! Vi hann prata hur mycket som helst och det var kul:) 

Vi träffas ju väldigt ofta men vi hinner aldrig diskutera sådär noga för vi blir alltid avbrutan av våra män. Dem är värre än barnen till och med. 

 

På tal om min rubrik.. Vi skall på bröllop här inom ett par veckor och då kände jag att jag behövde färga mitt hår.. Jag har länge haft blonda slingor liggande men inte gjort åt dem men nu tänkte jag.... Jag skall jag ändå färga det mörkt så gör det inget om jag gör lite blonda slingor innan. Dem kommer alltså försvinna inom ett par dagar för jag vet hur det är.. Jag tycker inte att det är snyggt egentligen.

 

På tal om att färga håret. Jag brukar alltid färga håret innan jag skall på mässor. Alltså Tullgarn, elmia eller bosjökloster. Jag färgar det inte för att jag skall på mässa utan det är snarare så att jag har det som lite hållpunkter att göra det två gånger om året.. Men.. Detta året skall jag inte på mässa. Inte på Tullgarn iallafall.. Jag kände för ett tag sen att nej, gjort det och sett allt så många gånger förr men nu när det drar ihop sig så ångrar jag mig lite att jag inte kommer att åka. Jag vill ju oxå gå på mässa.. Mn samtidigt känner jag inte för att lämna bort barnen för den sakens skull. Det är lixom inte så viktigt längre som det var förut.

 

Sen måste jag berätta om vad som hände inatt. Lycka ni vet som sällan får sina ep-anfall fick så ett inatt. Vaknade av att det blev ett jädra liv ute i hallen och innan vi hinner hur sängen hör jag hur Hon trillar ner för trappen. Vi har en halvlång trapp men den är rätt brant. Sen om hon. Trillade ner eller om honom gled ner det vet jag inte. Jonas sprang upp och jag låg kvar med barnen som självklart vaknade och blev superledsna. Jonas kommer tillbaka till rummet och skall lägga sig igen och fattar inte alls vad det är som hänt. Han var 100 på att Olle hade trillat ner men han gick inte efter för att kolla??? Nejdå, han skulle krypa tillbaka igen och jag blir superarg för jag hörde ju på en gång vad som hände. Han fick springa ner igen och mycket riktigt.. Där står hon vid ytterdörren och krampar. Det släppte rätt snart så det var skönt men usch vad jag mår dåligt när det händer.

Alltså, nu har hon ju haft det mer ofta och antingen så börjar hon bli mycket sämre eller så behöver hon höja sin dos av medicin. Vi får se i början av nästa vecka vad veterinären säger.n

 

 

 

 

 

Men fy!! Vart tog den sköna sommarvärmen vägen? Idag har det helt klart varit läge för långbyxor och fleece. Igår badade Olle i poolen och Måns låg i body ute på gräsmattan och det var hur skönt som helst. Annat idag!!

 

Äntligen är Jonas hemma igen. Han åkte till jobbet vid 23 igår och var hemma vid 19.30 idag. Alldeles för länge. Mysponken sitter framför datorn och jag ligger (redan) i sängen och väntar.. Och väntar... Och väntar. Kul kille den där Jonas. 

 

Igår var vi i Jönköping på förmiddagen och handlade lite inför vad komma skall. Nytt koppel, matskålar, filtar, leksaker ja, ni vet. Allt det där som hör en ny familjemedlem till. Stackars Lycka här hemma... Hon kommer förmodligen inte uppskatta ett överladdat lite energiknippe men hon vänjer sig säkert rätt snart. Hon går gärna undan när det är för mycket och det är sällan jag ser henne. På morgonen kommer hon först när det är dags för medecin.. vi går ut och sen ligger hon på sin plats tills hon vill gå ut nästa gång. Rätt lugn den bruden. Hon gör i princip aldrig några väsen av sig.

 

Måste berätta om valpens nya koppel. När vi kom hem skulle Olle gå igenom påsen med alla saker och sagt och gjort. Kopplet var ju roligt så det sprang han runt med här hemma. Olle håller på att sluta med blöjor och gick därför hemma i kalsonger. Det där med framförhållning finns ju inte men vi hann till potten och han kissade. Frågade så han inte behövde göra nummer 2 när han ändå var där men nejdå. Upp igen och iväg och det gick någon minut så kommer han utflygandes ur rummet där han var och skriker: Mamma, Olle bajsa golvet. Jodå, men inte bara på golvet utan han hade knölat ihop kopplet och lagt två högar på det. Och så säger han såhär: mamma, kolla hundbajs samtidigt som han håller sig för munnen. Han ni vet!! Det var det kopplet.. 

 

 

 

 

 

 

 

 

I skrivande stund ligger Måns jämte mig och pratar, sprattlar, rullar runt och flyttar sig närmare och närmare mig hur många gånger jag än flyttar på honom. Skall inte små barn sova vid den här tiden? 

 

Den här helgen har varit fullspäckad med aktiviteter från morgon till kväll. 

 

I lördags, igår alltså så var vi på dop för Linnéa i Hakarps kyrka. Det gick bra. Dem var jättefina och barnen skötte sig. Olle stod kvar på våran bänk-rad under hela ceremonin så vi var mer än nöjda. Tacka vet jag GODIS. Jag är en dålig mamma, jag vet men ibland möste man få köpa sig ett par sekunder av frihet. Efter dopet var vi hemma hos Pontus & Linda som hade dukat med goda frallor och massor av kakor. Tack för vi fick dela denna dag med er. Det var verkligen jättemysigt.

Senare på kvällen åkte vi hem till O,C,N och T för att fira Theo som fyllde fem hela bast igår. Stora killen!!

Oxå en jättetrevlig tillställning med god mat och trevligt umgänge. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här dagen har ju varit sådär faktiskt..

Först lämnade jag Olle på dagis. Sen stressade jag in till stan för att handla mat på icamaxi.. Stressade sen vidare för att ordna lite ditten och datten för att slutligen landa med lite kaffe på jobbet.

När jag var i i stan ringde dem från babyproffsen och sa att min vagn var färdig för att hämtas! Jippi!!

Allt var frid och fröjd tills jag skulle lyfta in den i bilen. Ser en schysst repa i lacken som dem har målat över med tusch!! Tror ni att man blir glad då eller? In med vagnen och reklamera chassit!! Det var lätt ordnat men krävde ju både extraarbete och att jag måste åka dit igen. Sur jag blir!! Den kostade faktiskt rätt många tusenlappar. 

Äiallafall, när jag kom hem så skulle jag knäppa ihop grenbandet.. (Ni vet det bandet som barnet har benen om så dem inte skall åka ner.. ) Tror ni att det funkade eller? Nej, tryckknappen går inte ihop ordentligt vilket gör att bandet inte går att trycka ihop.. Och om det mot förmodan skulle gå att trycka ihop så delar det på sig direkt igen. Fick alltså ringa tillbaka till bp precis när jag kom hem för att visa mitt missnöje. Ja, problemet är bara att om Emmaljunga skall reklamera någonting så måste dem ha en bild... Tror ni att jag har lust att åka tillbaka till stan för att lösa det idag? Nej, det har jag verkligen inte... Emmaljunga tyckte såhär om chassit: Om man är såhär rädd att få repor så skall man inte köpa ett lackat chassi! Nötter!!! Det här är min tredje vagn med lackat chassi och jag har aldrig varit med om det innan och att det är så när man köper det... Det kan dem glömma att jag tänker betala för!!

 

Angående det här med hund... Vet ni vad som hände idag? Lycka får nästintill aldrig anfall men idag så fick hon det. Det kan låta konstigt men det kändes som ett tecken!! Hon låg ute på gräset och så hörde jag Olle skrika till ute. När hon får anfall så skjuts hon som en kanon framåt och söker trygghet hos någon och förmodligen så sprang hon på Olle och han blev livrädd. Iallafall, det gick snart över men jisses så hemskt att se. 

Hon har fått mer anfall det senaste året jämfört med ex. Förra året.. Jag tror hon har fått två fler... veterinären säger att får dem två eller färre per månad så är det okej... Lycka kanske har fått 6-7 anfall på 2 1/2 år så det är väl okej..  Men ju mer dem har, desto sämre börjar dem ju må. Det är dags att gå till veterinären nu så vi får se hur hon ligger till med sina mediciner. 

 

 

 

 

 

 

 

Åhhh!! Idag förstår ni.. Idag har vi varit med våra kompisar C&O och kollat på deras blivande jämthundsvalp. Åh herre jisses så gudomligt söta. Hur kan jag vara så dum att jag åker och kollar på mina drömmars valp när jag egentligen inte skall ha någon. Åh, nu kommer jag drömma om söta, små & ulliga dunbollar en lång tid framöver.

 

Vi har pratat i flera år om att skaffa en till jämthund och det finns mycket som talar för och det finns mycket som talar mot. Lycka, som förövrigt fyller 6 bast på onsdag hon är ju världens mest lugna hund. Hon har kissat inne två gånger i sitt liv. Hon lyder och är en perfekt familjehund men det är oxå det hon är... Som jag nämt många gånger tidigare så har hon ju sin epilepsi och det har ju satt sina spår i jakten... Hon är ju fortfarande med och jagar, hon hittar älg till 90% men hon ställer dem inte ordentligt Och det skenar något Gud så förbannat. Skall tillägga att innan hon blev sjuk så var hon riktigt lovande och vi sköt rätt många älgar för henne i början. Vi har skjutit för henne sen hon blev sjuk också! Två i höst! Men två älgar, det är inte godkänt med tanke på antalet timmar i skogen. Tilläggas skall oxå att innan vi såg henne ha ett anfall första gången så utspelade sig följande händelse. Hon stod och hade ett jättebra ståndskall. Hon tystnade och var tyst en längre stund.. Ja, inget konstigt förutom att hon kom krypandes mot mig och satte sig vid bilen. Alltså, första gången med ett anfall och det verkar ha satt sina spår.

 

För två år sedan kom jämthunden Bella till familjen. Bella bor hos mamma och pappa men är ju en hund som vi står till vårat förfogande precis lika mycket som Lycka gör för dem. 

 

Iallafall, nog pratat om dessa söta, små, underbara & übergulliga små älgdräpare.

 

 

Ja, egentigern borde jag hänga tvätt nu men det har jag verkligen inte lust med. Landade i soffan en snabbis medans barnen sover och kålpuddingen står i ugnen. Mm, skall bli så gott. Det är ju smidigt att göra så jag förstår inte att jag gör det oftare egentligen... 

 

Dagen en har varit lugn. Vi har varit och handlat lite, pysslat lite, plockat lite och sådär ni vet.. Hållt på hela dagen utan något som helst resultat. Värdelöst!

 

Min tå gör förövrigt lika ont idag som den gjorde igår. Typiskt! Jag kan faktiskt gå bättre men jag kan inte ha några skor förutom foppatofflor.. Jag har ju sån schysst otur oxå att när Olle är på mig så stampar han gärna på tån och jisses så ont det gör. Det är ju doc. Inte lätt för honom att förstå att han måste vakta den hela tiden. Aj!

 

Ikväll stod det AW på programmet som ni vet om.. Jag var laddad till Max och sprang här hemma för att ditta och datta med både det ena och det andra. Jodå, jag skulle ju ta fram min plattång och den står uppe i en korg på torktumlaren. Samtidigt som jag skulle ta ner den så flyger det ner en flaska hårspray (full) och landar rätt med sin kant på min lilltå. Jag höll på att skrika så j*vla ont gjorde det. Jag bara kände hur smärtan kom krypandes och dra åt f*n va arg jag blev på detta ting. Inte mer med det men den lille tån förstår ni.. Den har ändrat färg, storlek och blivit jättekonstig. Jag har brutit på lilltå en gång och jag kan säga som såhär, detta gör MINST lika ont!!

 

Jag som ikväll hade bestämt mig för att ha mina skyhöga klackar på mig men nejdå, jag fick gå i ett par töntiga ballerinaskor. Hur snyggt var det tror ni? Dessutom kunde jag inte ens ha dem på mig så jag fick gå runt i stan med en sko på ena foten, en strumpa på andra och ha en sko i handen. Kalassnyggt!

 

Vi hann med ett par depåstopp både här och där så det var supertrevligt:) Lite god mat och massa tjöt. Det gillar vi! Tack C, S & T!!

 

Nu är det dags att krypa till kojs. Det är ju en dag imorgon oxå med dem små liven.. Men nu har jag varit utan dem ett par timmar så nu ser jag fram mot morgondagen och att dem skall vakna så vi kan ha lite kul:) 

 

Vet ni vad jag skall göra idag? Någonting som jag aldrig har gjort innan! Jag skall gå på after work:) tyckte att det var läge såhär vid 26 års ålder att testa någonting nytt. Även träffa mina vänner lite mer ofta samt få lite egentid. Spännande!

 

Bacillerna har vandrat vidare här i huset och nu när Måns är frisk så har Olle trillat dit istället. Han hade feber redan i måndags-kväll och idag kvalade han in på 39,2! Jag är dock väldigt facinerad över hur pigg och full av energi man kan vara trots feber. Just nu sover han och det kanske inte är så konstigt när man går upp vid strax efter 06.00 på morgonen. Jag hade oxå gärna tagit en tupplur men i vanlig ordning vaknar Måns såfort Olle har somnat så det blev inget med det. 

 

Igår var vi i Gränna en sväng och hälsade på mamma och pappa. Inte varit där sen i påskas! Försvisso har vi ju träffats ändå men det är ändå skönt att komma hem ibland. Jag var även och hälsade på min farmor och sväng tillsammans med barnen. Hon ser nästan ingenting men sköter allt själv ändå. Jag förstår inte hur hon klarar det. Det märks ju att hon ser sämre för hon missar ju en del men herregud, laga mat, hälla upp kaffe, välja kläder. Ja, you name it! Farfar ligger på sjukhus för tillfället så honom får vi hälsa på när han kommer hem igen! 

 

Som vanligt när vi är i Gränna har vi oftast behov av ett besök i verkstaden och så även igår. Nu mera finns en bill-lift att tillgå och allting blev helt plötsligt mycket smidigare:) Jag besiktigade våran V70 häromdagen och det gick bra förutom att två av fästena som håller upp avgassystemet hade vibrerat sönder. Lika bra att åtgärda det snabbt innan man tappar hela skiten. För det kan ha hänt förr.. Fast på en annan bil, på motorvägen:/ hm!! Iallafall, min farbror Jörgen fick stå för den tjänsten. Jag har faktiskt svetsat ett par gånger men inte med sådan svets och inte på så viktiga grejer så det var bättre att lämna bort det till någon mer kunnig och det blev toppen! Jag stod för underhållspratet och det är ju alltid något. 

 

Hepp, nu skall jag försöka väcka det lilla livet här så vi får i oss lite lunch. Det är nog bäst att fjäska med någon form av pasta så att han får i sig någonting i fast form.

 

Olle på ikea-lunch häromdagen:)

 

 

 

 

 

Jonas jobbade halvnatt och sov därför längre än vanligt idag på morgonen. Måns har fortfarande feber och har varit mycket vaken inatt. Jisses, mina ögon gick i kors idag på morgonen. Skall dock tillägga att Måns mår bättre idag om än lite febrig och trött. 

 

Olle är med sin farmor och farfar i Aneby och hälsar på några bekanta. Olle var Jättenöjd över att fä åka med dem själv. Våran stora kille! Känns konstigt att sitta här hemma själv med Måns. Det gör jag ju när Olle är på dagis men det känns ändå konstigt. Fast, rätt skönt med lite mamma-Måns tid! Något som är rätt konstigt dock är att jag blir väldigt passiv när inte O är hemma. Jag får verkligen ingenting gjort! Bäst är när bägge barnen är hemma och alla traktorer är framme.. Då är det lättare att få saker gjorda! Kanske för att det inte finns chans att sitta ner på röven..

 

Har ett par projekt för dagen. Jag skall göra ett par lampskärmar. Superklabbigt! Jag skall även försöka rita ett mönster på en klädsel till Måns lära-gå-stol. Vi har haft den ute i våran bod och det var ju kanske inte smart. Nu är klädseln möglig så det är bara att slänga, göra om och göra rätt! Det blir nog bra till slut. 

 

Ja, nu när jag ändå har glöden igång så är det ju lika bra att fortsätta.

Har en liten Måns här hemma med hööög feber. Har det inte lugnat sig tills imorgon så måste han åka till doktorn för såhär kan vi inte ha det. Förutom att han har hög feber så är han även förkyld och riktigt dassig. Ingen annan i familjen har någon åkomma vad gällande förkylning så jag undrar jag vad det kan vara... Och vart han har fått det ifrån?! Min glade, pigge och aktive lille plutt:(.. Fast han är glad mellan varven när Olle leker med honom. Han är ju faktiskt rolig tycker Måns. 

 

Egentligen ville jag berätta en sak... Och vet ni vad?? Idag har jag beställt en ny vagn till Måns. Tjihoooo! Så rackarns nöjd är jag. Jag har gått och känner och klämt på denna vagn länge men inte kunnat bestämma mig. Vi köpte en ny vagn när Olle skulle komma till världen. En Emmaljunga citycross med både sitt och liggdel. Men nu det sista har jag känt att jag tycker den är lite stor och osmidig men samtidigt har jag tyckt väldigt mycket om den. Men, nu när Måns använder sittdel så kände jag att skall vi byta vagn så gör vi det nu. Innan han börjar sitta i sittdelen och sagt och gjort. La ut den på blocket och den var faktiskt inte jättelätt såld men nu, nu har den lämnat vårat hem. Det var skitjobbigt faktiskt och vad snackar vi om? En vanlig vagn! Men ändå, vi har ju så många och fina minnen ihop.. Men, för ett tag sedan fick jag upp ögonen för den här vagnen som nu skall flytta till oss. En Emmaljunga Viking. Egentligen inte en vagn som har tilltalat mig försen på senare tid. Det är väl kanske inte den mest optimala vagnen för jaktstigar och liknande men det skall nog gå bra!! 

 

Nya vagnen:

 

 

 

Jag har länge gått och tänkt att jag behöver kluddar ner lite här. Jag tänkte berätta om när jag och min goda vän X var på rådjursjakt i januari. Ni kommer inte tro att det är sant och det är så skrattretande så jag bara måste dela med mig om denna händelse. 

 

Det var i slutet av Januari och vi tänkte att nehä! Nu är det våran tur att lämna barnen hemma och ge oss ut på jakt för en gång skull. Sällan jag är ute med mina tjejkompisar men den här dagen fick vi verkligen till det!

 

Vi började med första såten. Vi var på helt nya marker och ingen hade koll mer än på ett ungefär. Iallafall, vi bestämde att X skulle gå med hunden och jag skulle stå på pass. Hon med hagel och jag med kula. Jag irrade ut i en mosse vilket jag hade fått berättat för mig att jag skulle stå i. -Stå vid viltstigen!! Jaha, undra vilken av dessa 72 viltstigar jag ska stå i min jag hittade ett pass som verkade fallet så där blev jag! Det dröjde inte länge innan hunden fick upp och jag gjorde mig beredd! Jag hörde att det kom närmre och närmre och där!!! Där kom det två stycken rådjur. En get och ett kid!! Det gick som s*tan så fort... det var två pilar som sköts ur skogen och jädrar va det gick. Jag var helt beredd men inte kom dem i närheten av mig inte så det var bara att lyfta på hatten och låta dem springa vidare.. Det går en stund och kallt som det var denna dag så dör både min mobil och min (som vanligt) Oladdade radio. Kalas!! Jag står kvar en stund och vatusan, då kom det tillbaka ett rådjur samma väg som dem sprang förbi innan.. Upp med bössan igen!! Men, jag skymtade bara rådjuret och hade inte heller denna gången någon chans att skjuta.. Jag lämnade mitt pass och vi möttes upp på vägen igen.

 

Jaha, det var det. Vad gör vi nu? Jo, vi byter såten såklart och sagt och gjort. X gick fortfarande med hunden, jag tog ett pass och var fylld av förväntan. Hunden tog upp rätt snart igen och det var fullt ös. Den här gången var det dock inte jag som fick dem på mig utan X. Tilläggas skall att X är relativ ny inom jakten och tar det kanske något mer lungt än vad en veteran skulle göra - med all rätt skall tilläggas!! Iallafall rådjuret hade sprungit på henne och dem blev nog lika snopna bägge två. Hon med bössan på axeln och rådjuret med hjärtat i halsgropen. Det sprang som ett Jehu därifrån och så oxå hunden!! 

 

Jaha var var nu hunden då?? Långt bort i fjärran kunde vi pejla in honom men vi beslutade oss för att gå tillbaka till bilen för att få lite värme. Inte kollade vi på pejlen och inte hörde vi hunden!!!! När vi kom till bilen skickade vi in våra kanoner i vapenfodralen och inte mer med det!! Om det inte hade varit för att rådjuret stod ca 25 meter framför oss när vi kollade upp! X skymtade lite av benen och stod som förstelnad medans jag slet ut kanonen igen.. Rätt ordagrant faktiskt för som vanligt fastnar de öppna riktmedlen i vapenfodralets hemska insida och jag får med massor av trådar som hänger men vad gör väl det. Jag sprang och ställde mig vid en sidoväg (vilket var rätt korkat).... För att hunden som kom från ingenstans tog upp och det gick som tusan - förbi X och in i första såten igen.

 

Ja, ni förstår ju själva!! Iallafall, vi beslöt oss för att åka och koppla hunden som var på villovägar ännu en gång! Tror ni inte på f*n att rådjuret står och betar i vägkanten när vi kommer och åker förbi? Tilläggas skall att vi var på ett relativt litet område så vi höll hela dagen på med samma rådjur, helt sinnes!! Jaha! Han verkligen tiggde om det men såklart, han skulle ju få en ärlig chans! Vi åker en bra bit bort, parkerar bilen och släpper på hunden ännu en gång (när vi väl har fått tag i honom) den här gången släpper vi dock i ett annat område för att komma på nya rådjur. Tror ni inte på tusan att hunden får upp de här två igen? Dem hade ju verkligen tröttnat på hunden vid det här laget och springer ytterligare en gång förbi mig... Men kanske på 250 meter så det var ingen idé att ens tänka över.

 

Vilken dag förstår ni! Hela processen tog ju rätt många timmar men hur kan det bara hända? Det är bara att dra denna enkla slutsats, stå alltid kvar där det gick förbi första gången för ofta kommer dem tillbaka!! 

 

 

 

Kvällens vy!