Idag har jag och Camilla varit tillsammans inne i stan. Hon går hemma vissa dagar, jag går hemma alla dagar och då slog vi våra kloka huvuden ihop och faktiskt åkte och handlade mat tillsammans. Helt onödigt att ta två bilar och dessutom lite kul med sällskap i affären. Efter mataffären åkte vi till vårdcentralen för att jag skulle på diabeteskontroll. Ni vet, nu när jag var gravid med Måns hade jag graviditetsdiabetes.. Likaså med Olle men efter barnet är ute skall man gå och kolla sig igen. Nu har det gått ett halvår och det var rätt lagom tid. Allt såg bra ut och mitt hba1c låg på 4,6 om jag inte missminner mig så det var super! Jag är fri men tyvärr har jag 50% risk att falla dit som typ 2 diabetiker så det vill till att sköta sig. Inte till punkt och prickar men lite kan man ju tänka sig för..

 

När vi kom hem från stan, hade hämtat barnen och gjort oss färdiga och iordning åkte vi till C för att grilla korv. Smidig lunch! Vi hann prata hur mycket som helst och det var kul:) 

Vi träffas ju väldigt ofta men vi hinner aldrig diskutera sådär noga för vi blir alltid avbrutan av våra män. Dem är värre än barnen till och med. 

 

På tal om min rubrik.. Vi skall på bröllop här inom ett par veckor och då kände jag att jag behövde färga mitt hår.. Jag har länge haft blonda slingor liggande men inte gjort åt dem men nu tänkte jag.... Jag skall jag ändå färga det mörkt så gör det inget om jag gör lite blonda slingor innan. Dem kommer alltså försvinna inom ett par dagar för jag vet hur det är.. Jag tycker inte att det är snyggt egentligen.

 

På tal om att färga håret. Jag brukar alltid färga håret innan jag skall på mässor. Alltså Tullgarn, elmia eller bosjökloster. Jag färgar det inte för att jag skall på mässa utan det är snarare så att jag har det som lite hållpunkter att göra det två gånger om året.. Men.. Detta året skall jag inte på mässa. Inte på Tullgarn iallafall.. Jag kände för ett tag sen att nej, gjort det och sett allt så många gånger förr men nu när det drar ihop sig så ångrar jag mig lite att jag inte kommer att åka. Jag vill ju oxå gå på mässa.. Mn samtidigt känner jag inte för att lämna bort barnen för den sakens skull. Det är lixom inte så viktigt längre som det var förut.

 

Sen måste jag berätta om vad som hände inatt. Lycka ni vet som sällan får sina ep-anfall fick så ett inatt. Vaknade av att det blev ett jädra liv ute i hallen och innan vi hinner hur sängen hör jag hur Hon trillar ner för trappen. Vi har en halvlång trapp men den är rätt brant. Sen om hon. Trillade ner eller om honom gled ner det vet jag inte. Jonas sprang upp och jag låg kvar med barnen som självklart vaknade och blev superledsna. Jonas kommer tillbaka till rummet och skall lägga sig igen och fattar inte alls vad det är som hänt. Han var 100 på att Olle hade trillat ner men han gick inte efter för att kolla??? Nejdå, han skulle krypa tillbaka igen och jag blir superarg för jag hörde ju på en gång vad som hände. Han fick springa ner igen och mycket riktigt.. Där står hon vid ytterdörren och krampar. Det släppte rätt snart så det var skönt men usch vad jag mår dåligt när det händer.

Alltså, nu har hon ju haft det mer ofta och antingen så börjar hon bli mycket sämre eller så behöver hon höja sin dos av medicin. Vi får se i början av nästa vecka vad veterinären säger.n