För ett tag sedan fick vi veta att en väldigt närstående person hade fått sjukdomen alzheimers. 

För dem som hör ordet betyder det demens - men, det är mer än så. 

Kort berättat så betyder sjukdomen att nervcellerna i hjärnans minnescentrum förtvinar. En förhållandevis vanlig typ av demens då man är till åren kommen men I detta fallet är personen bara 58 år.

 

Processen har varit rätt lång, ca två år. Diagnoser har ställts och det har varit allt från stress och utbrändhet till d-vitaminbrist. Nu såhär i efterhand så är det vanliga symptom på vad som senare skulle komma att bli alzheimers. 

 

För personer som inte är insatta så kan detta liknas vid vanlig demens men som sagt det här är så mycket mer. Det kommer att gå fort och det kommer att sluta med värsta tänkbara. 

 

Det kommer att hända mycket - Tänk att alla planer man har i livet kan ändra sig så fort. Det är ingen självklarhet att man få leva tillsammans hela livet. Alla planer inför ålderns höst bara föll och allt kommer att bli annorlunda. Som det är nu klarar personen sig själv. Personen kan jobba, spela golf & köra bil men trots att det bara har gått ett kort tag så märker man redan en stor förändring.

 

Personen är inte så pass dålig ännu, inte som vi märker men vi vet att det har funnits stunder då det har varit mer eller mindre svårt. Som det är för alla kan man ha bättre eller sämre dagar - men på lite olika vis. 

 

Vi vet att personen kommer sluta jobba, sluta köra bil. Inte kunna ta sig någonstans och så småningom vara i behov av andras hjälp.

 

Att leva som närstående - Är förbannat påfrestande rent psykiskt. Tänk att se den man älskar högst av allt inte kommer ihåg. Tänk att ständigt behöva påminna. Man blir ju arg.. Iallafall till en början. Som sagt - det finns dagar som är bättre än andra och vissa personer kommer ihåg saker från förr eller saker som betyder extra mycket.

 

Det här låter hemskt, men vad det lider - sjukdomen drabbar de anhöriga för att personen kommer inte komma ihåg. Man kan få flashbacks ibland och inse att man faktiskt är dement men i det stora hela så är det dem anhöriga sjukdomen drabbar.

 

Det här har varit något som tagit hårt på oss. Många tårar har rullat på våra kinder och fler kommer det att bli. Idag pratade vi lite om det och det är alltid lika känsligt.Vi var ledsna båda två och kramades ordentligt. Det är nu man inser vad som kommer att hända. Vi kommer att förlora den här personen. En person som betyder jättemycket och framförallt för en utav oss. Personen kommer att leva många år till men det kommer inte att vara som vi är vana vid. Bägge två - eller egentligen allihop kommer att förlora någon som vi alla håller kär på olika vis.

 

Det här kommer bli jättejobbigt för oss. Personen kommer inte att minnas våra barn och vad kommer våra barn minnas? Hur kommer det att bli sen? Hur kommer det att utvecklas? Det är många frågor - som vi kommer att få svar på - med tiden.

 

Men - vi är inte riktigt där ännu. Personen mår fortfarande helt okej. Vi skall verkligen ta tillvara på tiden, den positiva tiden som vi kommer att ha tillsammans här framöver. Vi har fortfarande minnen att skapa tillsammans och vi har fortfarande tid till att ha roligt tillsammans. Kärlek och omtanke, det kommer man långt med. 

 

 

 

FUCK ALZHEIMERS

 

 

 

Mina vänner - ta hand om varandra - säg: jag älskar dig en gång extra och visa varandra massor av kärlek.