Hemfärd!
Bloggar vidare när jag kommer hem igen, hoppas att mina trogna läsare hänger kvar!
Grand slam!
På hela 30 centimeter.
Igårkväll gick fortfarande vågorna höga på sjön och vi bestämde oss för att åka till Irvine creek och kolla efter älg istället för att fiska. För att komma till den här platsen så måste man åka över hela sjön. Det var absolut en dum idé och både Max och jag höll på att skita ner oss när vågorna gick över båten. Jag kan inte förstå hur vågorna kan bli så enormt höga som dem blir här. Visserligen åker jag vanligtvis inte på sjön i sådant här väder. Det kanske inte är någonting jämfört med andra sjöar. Väl framme i kanalen så låg vattnet ganska lungt och vi åkte sakta uppåt. Jag vet inte vad jag tänkte med, jag hade bara sandaler på mig och höll på att frysa ihjäl efter en stund. Någon timme senare utan resultat av någon älg så åkte vi hemmåt igen. Vi såg en golden eagel och en bäver... slutligen så såg vi våran älg oxå. Vi blev nog lika rädda för henne som hon blev för oss när vi nästan gick in i varandra.
Nu ikväll har vi fortsatt att fiska efter den stora. Ingen bamse på kroken som ni kan se men det är en fisk iallafall. Det är nog den minsta fisk jag har fått här än så länge, känns verkligen som det går i rätt rikting. Men jag ger inte upp hoppet, det vet ni. Imorgon är min sista dag här och det ska hinnas med rätt mycket fiske. Det ser vi fram emot!
Shorelunch
Idag har vi varit vid "the river" och serverat lunch. Som vanligt så har det regnat. Sjön är fortfarande vild och det känns som mina njurar har bytt plats med halsmandlarna. Jag var kritvit och spyfärdig när vi kom tillbaka in från sjön. Jag hoppas innerligt att vädret lugnar ner sig till kvällen igen. Det klias i fingrarna och jag vill inget annat än ut och fiska.
Jag har lärt ut flugfiske till en av våra gäster idag. Det gick jättebra och han var supernöjd med sin prestation.
Shorelunchen gick bra och vi lyckades steka några fiskbitar mellan regnskurarna. Maten smakade bra, som vanligt när man äter ute. En varm brasa och en öl gör sitt till också.
Stress!
Igår var vi ute och trollade en sväng på kvällen. Jag hade bara en firre i båten men det är alltid något. Väderleksrapporten ser inte bra ut för de kommande dagarna. Så länge det inte blåser för mycket så är det inget hinder för mig att fiska, det är en sak som är säker. Nu är det bara en sak som gäller, storfisken.
Trollingfiske
Efter en utmärkt dag på May Lake så avrundade vi kvällen med trollingfiske i Wolf Lake.
Jag åkte tillsammans med en av våra gäster, Bill. Vi var ute ett par timmar och lyckades få lite fisk på kroken. Storfirren lyser fortfarande med sin frånvaro men än så har jag några dagar på mig. Idag går det vita gäss på sjön men jag hoppas att det lugnar ner sig tills ikväll. Gårdagen bjöd på en fantastiskt solnedgång samtidigt som månen letade sig upp bakom bergen, Jättesvårt att fånga det hela på bild,men jag gjorde ett halvlyckat försök. Kameran och jag är fortfarande inte bästa vänner men av fotografierna att döma så trivs den nog bättre med mig än andra personer.
May Lake
Idag har jag varit och fiskat i May Lake. Vädret har varit bra och vi har faktiskt fått lite sol för en gångs skull.
May Lake är en liten sjö som ligger uppe bland bergen. För att komma dit måste man gå igenom skogen. Det tar ca 20 minuter att promenera dit och ett måste under färden är bössan. Både för att skydda oss själva och gästerna ifall någonting oväntat skulle hoppa fram. En stor trygghet.
Sjön är till stor del ganska grund och har kristallklart vatten. Man kan lätt se fisken och särskilt gäddan som föredrar att . sola sig i en grund vik som sjön har att erbjuda. Inga gäddor idag dock, inte tillräckligt fint väder. Såg några stycken men ingen jättestor. Landade fyra stycken red finned trout. Jättekul att äntligen få lite fisk. Till min besvikelse, om jag nu vågar säga så, fick jag ingen med de superskarpa färgerna. Ännu en fantastisk dag på min äventyrsresa.
Grattis!
Johan och Gabriel på era födelsedagar.
Jag hoppas att ni har fått många, fina paket.
Många kramar från Storkusinen
Regn, men en oförglömlig sommar..
Idag på morgonen så vaknade jag av att det spöregnade utanför. För de som följer min blogg vet ni att det är mer regel än undantag att det regnar här. Fyra stycken regnfria dagar på sex veckor, det är lite tråkigt. Under de fyra dagar som vi inte har haft regn så har det blåst eller varit mulet. Trots allt regn så har vi faktiskt haft några soltimmar. Jag kollar just nu ut genom fönstret och mina ögon fastnar på termometern. Det är fem grader ute. Också mer regel än undantag..
Jag har bara få dagar kvar på Wolf Lake Wilderness lodge. Vart tog tiden vägen egentligen? Vattnet har aldrig varit så högt som det är i år och det har verkligen varit kallt. I år har vi sett två stycken caribou. De första på tio år. Det måste tyda på att det är mycket kallare än vad det brukar vara. Vanligtvis så går cariboun upp i bergen när det börjar bli varmare men uppenbarligen så har de stannat kvar här nere. Kanske är det bara en slump att vi har lyckats se två stycken, jag vet inte.
Fisket har verkligen varit slött. Pike bay som är ett säkert kort för gäddfiske har inte funkat alls. Tre stycken gäddor på hela sommaren. May lake som är en liten sjö, belägen uppe, bland bergen som brukar bjuda på stora gäddor, red finned trout och harr har inte heller fungerat som det brukar. I wolf lake har lake trouten lyst med sin frånvaro. Gästerna har fått fisk men inte i mängder som vi är vana vid. Inte heller någon stor fisk har vi lyckats kroka det här året. Harren har inte kommit igång försen de senaste veckorna i Wolf river. Vi har även sett en del harr ute i sjön. Något som aldrig har hänt innan. Uppenbarligen så har vädret spelat in en stor del den här sommaren. Vi har haft många omgångar med gäster som alla har lämnat Wolfeé nöjda. Men det hade självklart varit roligare om vi hade fått visa våra gäster vad vi vanligtvis har att erbjuda här. Men så är det, vädret är det enda vi inte kan göra någonting åt.
Jag har fiskat på och trots att det har varit trögt så har jag fått lite fisk. Självklart har jag tillbringat mest tid i "the river" och flugfiskat efter harr. Så otroligt roligt. Jag har utvecklat mina kunskaper inom flugfiske något enormt och för att vara självlärd så kan jag förklara mig själv duktig nu. Fulllärd blir man aldrig men jag har kommit en liten bit på vägen..
Min uppgift har varit att ge gästerna en oförglömlig tid och jag tror att jag har lyckats ganska bra. Gästerna har lämnat lodgen med ett leende på läpparna och varit mycket nöjda....
En del har kommit hit med stor kunskap om fiske medans andra har varit här för att lära sig och få kunskap om nya metoder. Flugfiske har varit den stora utmaningen för många och efter mycket träning, några fula ord och regn så har det gått bra och gästerna har åkt härifrån med ytterligare upplevelser i bagaget.
Jag kommer att lämna lodgen med saknad men självklart så är hemma alltid bäst. Nu längtar jag faktiskt hem till mina nära och kära. Än har jag några dagar kvar här och jag kommer att fiska på. Jag ger inte upp hoppet, jag ska fånga storfisken. Jag och Katie har varit ute och trollat i några timmar idag. Hade faktiskt, tro det eller ej men två stycken napp. Men det var också det enda. Mer än bara napp blev det inte. Jag kan alltså inte säga att jag landade någon fisk i båten. Synd, men så är det ibland. Jag får ta nya tag och ladda upp inför kvällens fiskeförsök istället.
Fiske..
Med tanke på att båda mina föräldrar nu har passerat 40-sträcket så lägger jag in en bild på mig själv. Jag har varit borta i några veckor nu och jag vill inte att mina föräldrar ska ta med fel barn ifrån flygplatsen nästa vecka.
Igår var vi i tjejligan ute och trollade efter lake trout. Inte ett enda napp trots att vi kämpade på i flera timmar. Vi stog ut spöregn i flera omgångar. Jag vill fånga storfisken och jag måste fortsätta att försöka.
Det var ingen som hade någon lycka igår. Fisken verkar och är fortfarande seg.
Idag har jag haft med mig två av våra nya gäster till "the river" Vi tog båten ner en bit i strömmen, vattnet är så klart och vi såg mängder med harr. Gästerna hade aldrig hållt i ett flugspö innan och jag var verkligen jättesugen på att komma igång. Vi gick igenom alla regler, övade och skrattade åt varandra. Det gick jättebra och jag är väldigt nöjd med mina nybörjare. Det tog inte många kast innan de båda hade fisk på kroken. Under någon timme hade vi nog lyckats kroka en 30 harrar. Min största idag låg på 44cm...igen. Ingen under 40, det är bra. Harrfisket har verkligen börjat komma igång och det är så kul. Någon timme senare så började det att spöregna och fiskarna var inte på hugget längre. Vi bestämde oss för att åka hem. Det är det värsta jag har gjort här. Jag tycker inte jättemycket om båtar och särskilt inte vatten. Det gick vita gäss på sjön och vågorna var jättehöga. Jag var livrädd på vägen hem men jag körde med förstånd. En timme senare och vi var hemma igen. Gästerna var extremt mycket nöjda med sin dag.
Inte pjåkigt för att vara nybörjare..
Harrfiske!
44 cm.
Mina händer ser ut som russin efter en dag med flugfiske.
Hyfsad bra men klinkhammer olive är oslagbar..
Idag har jag varit tillsammans med gästerna vid "the river". Harren börjar komma igång och det tog mig inte mer än 35 minuter innan jag hade tappat räkningen på hur många harrar jag hade fått på kroken. Flugfisket gick skitbra idag och jag är så nöjd. Fick ingen bamse, de flesta låg på en 40-44 centimeter men det duger gott och väl. Gästerna var jättenöjda och det är trots allt det som är viktigast en dag som denna.
Shorelunch
Trots hård blåst så har väret varit okej på Wolf lake idag. Det har gått vita gäss på sjön men det hindrar mig inte längre från att fiska. Idag har gästerna blivit serverade lunch vid "the river". Vi åt självklart nyfångad harr tillsammans med potatis- och bönsallad. En kall öl till maten gjorde det hela komplett. Gästerna tyckte att det var helt fantastiskt. De var mycket tacksamma över lunchen och pricken över i:et var när en White bold eagle landade i ett träd, bara några meter ifrån oss. Ett flertal gånger gjorde den försök till att fånga fiskrenset som låg i närheten av oss. Det var en riktig höjdare..
Fisket den här sommaren har gått trögt. Vattnet har varit kallt och någon sommarvärme har det aldrig hunnit bli.
Gästerna har varken fått någon stor fisk eller fisk i mängder. Tråkigt men vi får hoppas på bättre väder till ett annat år..
Jag har fortfarande några dagar kvar här och jag kommer att kämpa på. Hoppet om storfisken finns fortfarande kvar..
Storfångst!
Vi fiskar i med toppspinnare i en grund vik.
Jag byter ganska snart till favoritdraget 5 diamanter med vetskapen om att det inte skulle fungera särskilt länge. När båten åker i samma riktining som draget inser man ganska snart att det inte är någon fisk man har fått på kroken.
Sjön låg spegelblank igår och vi bestämde oss för att åka ut och trolla en sväng. Vädret såg inte bra söderut så vi åkte åt norr istället. Dock med vetskapen om att det dåliga vädret snart skulle komma ikapp oss. Sjön ändrade sig blixtsnabbt och det började gå vita gäss. Vi åkte in i "moose bay" för att fiska efter gädda och komma in på lugnare vatten. Vi påbörjade snart våran resa mot lodgen igen. Fisken var inte på hugget den här kvällen heller....
Norr
Söder
Åh, regn..
Vädret fortsätter att vara dåligt här i Kanada. Regnet skall fortsätta att ösa ner och jag börjar att inse att det inte kommer att bli bättre än såhär. Nu har jag bara 14 dagar kvar här och jag lider av extremt fiskebrist. Trots väder så påbörjar vi vårat fiske imorgon och jag kommer inte att ge upp p.g.a något regn. Jag hoppas att jag lyckas få storfisken på kroken.
Termometern har stått på fyra grader celcius idag. Rikitig sommarvärme.
Bilder
Jag och Katie redo för att lyfta
Fox Tail
Dawson
Top of the life bench
Trätrottoar
Top of the world highway
Grizzly
Såhär såg vägen ut mestadels av tiden
Underbar natur
Julia Julia Whiskey..
..Och så startade våran resa. Vädret på Wolf Lake lodge var inte att leka med i Fredags. Det spöregnade och himlen var tjock av tunga regnmoln. Trycket i flygplanet var lågt och vi kunde inte lyfta till att börja med. Väl uppe i luften sög vinden tag i planet ordentligt ett flertal gånger. Vi var nära på att få åka tillbaka till lodgen igen. Ingen kunde se någonting och vi fick lita på GPS:en. Fyrtio minuter senare och vi landade välbehållna i Teslin. Klockan hade redan hunnit bli fyra på eftermiddagen och vi styrde våran väg mot Whitehorse. Det är 20 mil mellan Teslin och Whitehorseoch vi bestämde att vi skulle stanna i Whitehorse över natten för att sedan fortsätta våran resa tidigt på lördagsmorgonen. Vi hade som uppdrag att lämna ett oljefat på Alpine Aviation utanför stan. Jag gjorde mitt första misstag och lät Katie köra in till hotellet. Efter att vi höll på att bli påkörda satt jag och Max som på nålar med hjärtat i halsgropen. Vi beslutade omedelbart att jag skulle köra resten av resan.
Vi gick upp tidigt på lördagen och startade våran tur. Det var ovant men jag blev ganska snart bekväm med att köra automat och läsa de Kanadensiska vägskyltarna. Vi följde Klondike Hwy i 50 mil för att komma till Dawson City. Vägen bestod till största del av grus, gropar och bulor. Trots att vi hade dåligt väder kunde vi se delar av de fantastiska vyerna. Bergen stod höga mot skyn och topparna reste sig över molnen. Stor del av skogen var borta på grund av skogsbränder. På vägen fick vi se 4 stycken grizzlybjörnar. En hona med tre ungar. Det var verkligen häftigt att se. De stod vid vägkanten och åt och lekte. De verkade inte störda av våran nyfikenhet där vi satt i bilen och fotograferade för fullt.
Resan tog ca 7 timmar och vi var rätt sega när vi kom fram. Vi checkade in på hotellet och gjorde ”stan”. Dawson city är känd för sina guld och diamantgruvor. Staden har ca 1.800 fasta invånare och ca 60.000 besökare per år. Stan, om man nu kan kalla det stad lever kvar på tidigt 1900-tal. Gatorna är av grus och trottoarerna är gjorda av trä. Man kan inte tro att det finns folk som lever så.
Husen var helt förfallna och deras biograf såg ut som spökhuset på Liseberg. Jag måste dock säga att jag blev grymt förvånad när jag gick in i en affär och såg att de sålde Dawgs. De chockrosa dawgsen som jag har letat efter men inte fått tag på. Jag hittade dem i Dawson av alla tänkbara ställen. Hur kan det vara möjligt? Kanske har de någon form av kontakt med omvärlden ändå.
Vi hade det jättekul och kvällen avslutade vi uppe på ett högt berg som gav oss en utsikt som inte går att beskriva. Man kunde se oändligt långt.. På bergstoppen finns en bänk. ”the top of the life bench” Det var rätt mäktigt att se.
Ytterligare en lugn men oerhört upplevelserik dag som jag sent kommer att glömma.
Det var söndag och vi skulle fortsätta våran resa. Vi hade beslutat att vi skulle åka via Alaska hem. Det var min höjdpunkt på resan. Dawson city var lite av världens ende. Vi fick åka färja över Yukon River för att komma in på Top of the world Hwy som skulle ta oss in i Alaska. ”Motorvägen” gick högt uppe bland bergen och vi åkte ovanför molnen. Vädret var återigen bedrövligt och det spöregnade. Vi kunde inte se ett skit rent ut sagt. Vägen var jättesmal och skulle man få möte var det till att hålla in till kanten. Vägen var mycket sämre än våra skogsbilvägar hemma i Sverige. Lastbilarna tutade på förfullt och brände om i över 100km/h. Lite läskigt med tanke på att det inte fanns någon form av säkerhetsräcke och det var stup på bägge sidor. Oerhört synd att det inte var bättre väder. Vi närmade oss efter två timmar tullen. Vi var självklart tvungna att fylla i massa papper osv.. Grusvägen verkade aldrig ta slut och efter fyra timmar började det att känns lite småsegt. Vi närmade oss ”the town” Chicken. Enligt kartan skulle det vara en rätt stor stad och vi såg fram emot att få lite mat i våra magar. Vi blev en aning chockade när ”stan” bestod av en ”bensinstation” som hade två pumpar samt en liten affär där man kunde köpa dricka och glass.
Vi fortsatte våran resa genom skogsbrandshärjade Alaska. Vägarna sträckte sig oändligt långt och man kunde se vägen flera mil framför sig. Fem timmar i Alaska och vi var snart tillbaka i Kanada igen. Tiden drog ihop sig och vi kom snart underfund med att vi inte skulle hinna tillbaka till lodgen denna dag. Efter 14 timmar i bilen valde vi att återigen övernatta ännu en gång i Whitehorse.
Jag är tillbaka på lodgen med ytterligare ett minne för livet i mitt bagage. Vi har sett åtta stycken grizzlybjörnar på våran resa samt upplevt en underbar natur.
Tiden går fort och det är snart dags att åka hem till Sverige igen. Jag trivs jättebra här och det känns som jag nyss kom hit. Men jag måste säga att jag längtar hem och trots att det är oerhört vackert här så är hemma alltid bäst.
Karta..
Lägger in en kartbild för att alla ska förstå vart jag är någon stans.
Jag befinner mig öster om Whitehorse rakt ovanför Teslin. Ni kan även se Dawson city längre upp på kartan.
Dawson city
Jag och Katie bestämde oss för att vi skulle åka till Pike bay. Om vi inte skulle få någon fisk så är iallafall pike bay ett säkert kort för att få se på älg. Att åka med båt dit tar ca 25 minuter men vi hade ingen brådska. Det är alltid ljust här och det enda som hindrar mig från att vara ute och fiska hela natten lång är att jag måste upp tidigt morgonen efter. Vi var självklart uppspelta över föregående dag när vi hade fått se en varg och en caribou. Vi tog båten, krossade sjön över till platsen där händelsen hade utspelat sig. I våran iver trodde vi någonstand djupt inne att vi kanske skulle få se en skymt av djuret även denna dag. Till våran besvikelse var den självklart inte kvar och vi gasade vidare mot våran fiskepunkt. Vi följde strandkanten och plötsligt såg vi någonting ute i vattnet. Det var cariboun som låg där, han var illa tilltygad och hade verkligen fått bita i gräset eller ja, vattnet snarare. Jag ska inte gå in med detaljerat på hur han såg ut men det är ju faktiskt så det fungerar.
På vägen hann vi också se fem stycken älgar. En ko med två kalvar, en kviga och en stor tjur. Efter någon timme utan direkt fiskelycka så gav vi upp.... som vanligt. Åkte hemmåt och avslutade kvällen med ett varmt och skönt bad i hottuben.
Imorgon eftermiddag börjar min semester och det ska bli så skönt. När möjligheterna ges så får man verkligen passa på att ta dem. Imorgon kommer jag, Max och Katie flyga ut ifrån lodgen. Vi har hittat ett resemål och det kommer att bära av till Dawson city. Dawson city är en liten stad med omkring 2000 invånare. Staden är väldigt känd för sitt guld och sina diamanter. Det åker ca 60.000 besökare dit varje år och det sägs vara en mycket intressant stad. Dawson city ligger 70 mil ihärifrån på gränsen till Alaska. Fortstätter man ytterligare 70 mil så kommer man till Inuvik ( Stor diamantgruva även känd från serien Ice road Truckers). Vi kommer att flyga till Teslin Lake och ta Wes bil därifrån. Jag ska köra, undra hur det går i ett främmande land med konstiga vägskyltar. Bra förmodligen. Vi kommer att påbörja våran resa men stanna en natt i Whitehorse (Två timmar från Teslin). På lördag morgon kommer vi att fortsätta våran resa och vi räknar med att vara framme vid lunch-tid. Vi hoppas på att få se lite nya, spännande saker. På söndag kommer vi att åka via Alaska hem och det är nog det som jag ser fram mot allra mest. Jag lovar er alla att jag kommer att ta många bilder som jag kan lägga upp på bloggen sen. På söndagkväll kommer vi att vara tillbaka på lodgen och jag har två dagar över till att fiska. Helt perfekt.
Datorn kommer att stanna hemma under tiden jag är borta men jag lovar att jag kommer att skriva om min tripp såfort jag får möjlighet igen. Ha det så bra så länge....
Ett försök till mat..
Försöker i min iver fånga lite harr till gästernas lunch med ett UL-spö.
Såhär kan det gå...
Bilder
Lodgens egna White bold eagle som väcker mig vareviga morgon.
Hunden Josie som alltid ska med överallt
Liten rödkalv som hoppade upp ur buskarna när jag fotograferade igår