..Och så startade våran resa. Vädret på Wolf Lake lodge var inte att leka med i Fredags. Det spöregnade och himlen var tjock av tunga regnmoln. Trycket i flygplanet var lågt och vi kunde inte lyfta till att börja med. Väl uppe i luften sög vinden tag i planet ordentligt ett flertal gånger. Vi var nära på att få åka tillbaka till lodgen igen. Ingen kunde se någonting och vi fick lita på GPS:en. Fyrtio minuter senare och vi landade välbehållna i Teslin. Klockan hade redan hunnit bli fyra på eftermiddagen och vi styrde våran väg mot Whitehorse. Det är 20 mil mellan Teslin och Whitehorseoch vi bestämde att vi skulle stanna i Whitehorse över natten för att sedan fortsätta våran resa tidigt på lördagsmorgonen. Vi hade som uppdrag att lämna ett oljefat på Alpine Aviation utanför stan. Jag gjorde mitt första misstag och lät Katie köra in till hotellet. Efter att vi höll på att bli påkörda satt jag och Max som på nålar med hjärtat i halsgropen. Vi beslutade omedelbart att jag skulle köra resten av resan.

Vi gick upp tidigt på lördagen och startade våran tur. Det var ovant men jag blev ganska snart bekväm med att köra automat och läsa de Kanadensiska vägskyltarna. Vi följde Klondike Hwy i 50 mil för att komma till Dawson City. Vägen bestod till största del av grus, gropar och bulor. Trots att vi hade dåligt väder kunde vi se delar av de fantastiska vyerna. Bergen stod höga mot skyn och topparna reste sig över molnen. Stor del av skogen var borta på grund av skogsbränder. På vägen fick vi se 4 stycken grizzlybjörnar. En hona med tre ungar. Det var verkligen häftigt att se. De stod vid vägkanten och åt och lekte. De verkade inte störda av våran nyfikenhet där vi satt i bilen och fotograferade för fullt.

Resan tog ca 7 timmar och vi var rätt sega när vi kom fram. Vi checkade in på hotellet och gjorde ”stan”. Dawson city är känd för sina guld och diamantgruvor. Staden har ca 1.800 fasta invånare och ca 60.000 besökare per år. Stan, om man nu kan kalla det stad lever kvar på tidigt 1900-tal. Gatorna är av grus och trottoarerna är gjorda av trä. Man kan inte tro att det finns folk som lever så.

Husen var helt förfallna och deras biograf såg ut som spökhuset på Liseberg. Jag måste dock säga att jag blev grymt förvånad när jag gick in i en affär och såg att de sålde Dawgs. De chockrosa dawgsen som jag har letat efter men inte fått tag på. Jag hittade dem i Dawson av alla tänkbara ställen. Hur kan det vara möjligt? Kanske har de någon form av kontakt med omvärlden ändå.

Vi hade det jättekul och kvällen avslutade vi uppe på ett högt berg som gav oss en utsikt som inte går att beskriva. Man kunde se oändligt långt.. På bergstoppen finns en bänk. ”the top of the life bench” Det var rätt mäktigt att se.

Ytterligare en lugn men oerhört upplevelserik dag som jag sent kommer att glömma.

Det var söndag och vi skulle fortsätta våran resa. Vi hade beslutat att vi skulle åka via Alaska hem. Det var min höjdpunkt på resan. Dawson city var lite av världens ende. Vi fick åka färja över Yukon River för att komma in på Top of the world Hwy som skulle ta oss in i Alaska. ”Motorvägen” gick högt uppe bland bergen och vi åkte ovanför molnen. Vädret var återigen bedrövligt och det spöregnade. Vi kunde inte se ett skit rent ut sagt. Vägen var jättesmal och skulle man få möte var det till att hålla in till kanten. Vägen var mycket sämre än våra skogsbilvägar hemma i Sverige. Lastbilarna tutade på förfullt och brände om i över 100km/h. Lite läskigt med tanke på att det inte fanns någon form av säkerhetsräcke och det var stup på bägge sidor. Oerhört synd att det inte var bättre väder. Vi närmade oss efter två timmar tullen. Vi var självklart tvungna att fylla i massa papper osv.. Grusvägen verkade aldrig ta slut och efter fyra timmar började det att känns lite småsegt. Vi närmade oss ”the town” Chicken. Enligt kartan skulle det vara en rätt stor stad och vi såg fram emot att få lite mat i våra magar. Vi blev en aning chockade när ”stan” bestod av en ”bensinstation” som hade två pumpar samt en liten affär där man kunde köpa dricka och glass.

Vi fortsatte våran resa genom skogsbrandshärjade Alaska. Vägarna sträckte sig oändligt långt och man kunde se vägen flera mil framför sig. Fem timmar i Alaska och vi var snart tillbaka i Kanada igen. Tiden drog ihop sig och vi kom snart underfund med att vi inte skulle hinna tillbaka till lodgen denna dag. Efter 14 timmar i bilen valde vi att återigen övernatta ännu en gång i Whitehorse.

Jag är tillbaka på lodgen med ytterligare ett minne för livet i mitt bagage. Vi har sett åtta stycken grizzlybjörnar på våran resa samt upplevt en underbar natur.

Tiden går fort och det är snart dags att åka hem till Sverige igen. Jag trivs jättebra här och det känns som jag nyss kom hit. Men jag måste säga att jag längtar hem och trots att det är oerhört vackert här så är hemma alltid bäst.