Det här med stökiga hundar - det kan göra mig vansinnig. När jag skaffade Lycka för sex år sedan så var allt frid och Fröjd. Hon kunde alltid ligga på sin filt på natten utan att gå iväg, hon kissade inte inne och sa alltid till om det var något. Hon är hyggligt lydig, någonting jag alltid har nöjt mig med. Hon gör som man säger och är inte jobbig för fem öre. Jag ser i princip inte röken av henne på dagarna om det inte är så att hon vill någonting. MEN!! Hon buffar och skäller på varenda hund som går förbi.. För det mesta! Hon säger inte så mycket eller inget åt grannens hundar. Dem leker även i tid och otid.. Men alla andra! Vi har ett litet, lågt fönster på övervåningen och är hon inte ute så ligger hon där uppe och kollar hela dagarna. Så fort hon ser någon så står hon och skäller. Hon skiter fullständigt i om jag säger till. Det enda som hjälper är om jag ropar ner henne. Går jag upp och skall ta tag i henne så gömmer hon sig!! Dessutom har hon på senare tid börjar lyssna jävligt dåligt. Det här med sitt verkar vara något som inte gäller henne längre. Likaså hit och nej är det oxå sämre med. Hon kommer alltid när man ropar men inte första gången, utan tredje! Jag tar sällan tag i henne men idag fick jag tag i henne ordentligt när hon skällde på en hund som gick förbi. Att det skall vara så svårt. uppsträcknings-skola för henne väntar inom kort!

 

Sen har vi ju det här andra lilla yrvädret som är så fruktansvärt olik Lycka så det finns inte!! till skillnad mot L så är hon en oerhört trevlig och social hund. Hon älskar och mysa och hon tar varenda sekund hon får att ligga på våra fötter eller försöka krypa upp i soffan. Hon älskar oss och det är bra men sen har vi ju tiden därimellan! 

Pust!! Hon är först och främst usel på det här med art vara rumsren. Förvisso har vi lite mindre tid än va jag hade med lycka men hon får ändå få ut hur många gånger som helst på en dag. Tror ni att hon någonsin säger till? Nejdå, utan hon sätter sig bara! Gärna på mattan dessutom:( vilket kanske inte är konstigt iof men ändå. Borde hon inte snart kunna säga till om hon behöver gå ut? Iallafall mellan varven. Har man nyss varit ute så förstår jag inte att man måste gå in och kissa oxå?

Hon är fantastiskt duktig på sitt Och vänta kvar... Alltid något:) Hon har leksaker men ändå springer hon och äter på olled leksaker. Hon måste sova i bur på natten annars går hon crazy här hemma.. Dessutom.. Hon äter sin mat snabbar än blixten och sen springer hon in till lyckas mat och äter upp den oxå. Lycka går undan utan att säga till men den donnan har aldrig varit särskilt rädd om sin mat. Förvisso får jag alltid tag på henne men med tanke på hur arg jag blir på henne så kanske hon borde fatta att det är fel någongång? Hon kryper alltid därifrån när jag kommer men hon är oxå lika snabb tillbaka Igen. Man tänker ju dessutom att hunden skall få ligga lite skönt om hon skall ligga i buren? Jo, tjena! Det enda hon gör är att äta sönder alla filtar och handukar och det är ju inte alls bra. inte det att hon äter ett par trådar utan hon äter verkligen så det har vi oxå fått plocka bort. 

 

vi aktiverar henne, vi myser med henne, hon har leksaker, hon får vara i lugn och ro och vi gör allt men vad är det som är fel?

 

Jag har alltid uppfattat jämthundar som lättlärda men Tecna behöver en järnhand för att det skall bita. 

 

Just idag har det varit extra tufft så det är därför jag ens kom på tanken att skriva detta. Allt kommer oxå så olägligt. Såfort jag sätter mig för att mata Måns ja då börjar hon hålla på. Precis som hon vet att vi behövde sitta ner i fyra minuter så då passar hon på... 

 

Jag  är ju förvisso inte orolig över att det här inte skall ordna upp sig för att det kommer det göra!

Men tänk så olika både människor och djur kan vara!