Den här veckan har varit speedad, minst sagt! Det här med att ha hundvalp det är ju en piece of cake om man jämför med att ha barn. Pheeww!!!

Jonas har varit borta och han har jobbat mycket i veckan så honom har vi inte sett så mycket av för det första. Valpen gör att jag stressar upp mig onödigt mycket. Jag kikar till på henne flera gånger i minuten men släpp det, hon ligger ju bara där lixom. Hon säger till när hon vill någonting.. Oftast iallafall. Jag hade förväntat mig mer passning på henne men det går verkligen strålande. Första dagen här hemma kände jag lite såhär att nej, vad är det jag har gjort egentligen? Var det verkligen rätt tid att skaffa en valp nu? Men, ju mer tiden har gått så inser jag att det var helrätt. Det är ju faktiskt inte farligt och hon kräver inte så mycket mer än kärlek och omvårdnad. Just nu! 

 

Men, så har vi ju det här lilla livet Olle! Han kan ju ge mig hjärnblödning sjuttiofem gånger om dagen ungefär.

Han är verkligen världens goaste lilla unge, så mysig, så charmig och han har så mycket roligt att berätta men han har så svårt för att lyda. Jag är konsekvent mot honom (oftast), han har regler och han är väl medveten om när han gör fel. Alltså ta som idag tillexempel..  Han har varit på lilla Tecna säkert 100 gånger. Han är elak mot henne och jag får lägga ifrån mig allt för att springa och rädda henne. Han skall bära, han skall stänga in henne, han skall ta hennes leksaker, han skall korrigera henne, han drar henne i nackskinnet och herre jisses!! Hela tiden är han på henne. Hon har ju tröttnat fullständigt och biter ifrån och då blir han ännu mer arg. 

Jag har försökt förklara, jag har varit arg, jag har visat, jag har tagit tag i honom.. ja, ungefär allt. Det värsta är att jag känner mig som en usel mamma när jag hela tiden är på honom men han gör ju fel!! Förutom att han har hållt på med hunden så har han lekt med Måns lära-gå-stol som vi plockade ihop igår. Han skall sitta i den han oxå, och gärna tillsammans med Måns. Dessutom tog han sönder den så det var ju lyckat...

 

Jag är verkligen noga med att leka med Olle, att aktivera honom, att pyssla med honom och att låta honom hjälpa till och då går det bra men jag kan inte släppa honom i ett par sekunder för då skenar det iväg på en gång. 

Jag har testa allt, någon som kan komma med något bra tips?

 

Bröt ihop på honom fullständigt här på sena eftermiddagen och stod och lipade. Ja, och det som hände då var att alla andra började gråta oxå.. Jodå så att!!! Det hjälpte inte så länge dock..

 

Dagens stora plus är att Olle har gått utan blöja hela dagen och inte kissat en enda gång på golvet:) Min duktiga kille. Stolt mamma:) 

 

Jag har ju inte skrivit på flera dagar kom jag på nu, jag har ju missat att berätta jättemånga saker men vi kan väl ta det viktiga!

En dag varannan vecka såhär på sommartid är det lerduveskytte här i bygden och jag har inte varit med på länge. 

Först har jag varit gravid och inte haft lust att stå och nöjesskjuta, sen har barnen varit små och då har det varit smidigare för mig att vara hemma.. Ja, av olika skäl har jag helt enkelt valt att inte vara med men se det skall det bli ändring på nu. Den här veckan var vi där hela familjen iallafall och jag och Jonas turades om.. Jag var så sjukt stressad när vi åkte dit så mitt hjärta skenade i full galopp.. Tänkte låta bli att skjuta men man blir ju så sugen. Iallafall, det gick ju sådär men första serien gick bättre än andra. Jag tänkte att det skulle bli tvärt om men nejdå, inte den här gången. Det var kul iallafall så nu har jag blodad tand! Fick in två sådana jädra felträffar så jisses så ont det gjorde. Först fick jag grannens hylsa på mig mellan första och andra duvan.. Det gjorde ingenting i sig men jag blev livrädd och undrade vad det var som fastnade i min tröja och när jag skulle skjuta min andra duva så hade jag ju plockat ner kolven.. Jodå, den fick jag upp igen men jag råkade få den typ på halva bröstet och klämde mitt halsband så när jag tryckte te där så helskotta så ont jag fick.. Inte mer med det, i andra serien skulle jag skjuta en duva från vänster till höger och fick in ytterligare en felträff sådär ni vet så nerven i axeln får sig en kyss och det domnar i hela armen. Fy satan så ont det gör!! Där gick jag lite bet faktiskt för då gjorde det ont men jag skyller inte på det för resultate var dåligt ändå. Men, jag måste ändå säga att jag är nöjd med min första serie med tanke på hur längensedan det var jag sköt lerduvor:)

 

Dags för sängen, fullt upp imorgon:)