2011-12-16

Sjukskriven p.g.a högt blodtryck

 

2012-01-11

Vi har åker in för en planerad kontroll. Smart nog tog vi med väskan ifall vi skulle bli kvar. Jag hade graviditetsdiabetes och iochmed det så var barnet större än "normalt". Jag hade även högt blodtryck. Väl där föreslog dem en igångsättning och jag var då i v. 38+5.

 

Väl inne på förlossningen sätter dem ett CTG. Ett ctg mäter barnets hjärtslag samt moderns värkar/sammandragningar. Jag är tjock om magen och det där bandet man har åker ner hela tiden. Alltså, dem tappar kontrollen och får ingen jämn kontroll över hur bebis mår.

 

09.30 Efter en undersökning tyckte dem att min kropp eller ja, mitt underliv helt enkelt var redo för förlossning och jag blev igångsatt med hjälp av en ballong. Två små plastpluttar dem för upp i livmoderhalsen och fyller med koksaltlösning. 

 

Processen var långdragen men jag började rätt så snart få värkar. Jag fick sitta i badet och det var fantastiskt skönt. Kände nästan ingen smärta i vattnet.

 

17.00 Till en början kändes det hanterbart men efter ett par timmar så höll jag på att svimma av smärta. Knäade inne på toaletten och höll på att kräkas. Jag är annars rätt smärttålig. Dem tappade ur ballongerna en aning.

 

Jag fick en ny barnmorska. Supertrevlig och fantastiskt bra. Till skillnad mot alla som kännt på mig innan så var hon en aning lättare på handen om man säger så. 

 

19.00 Vi har gått en promenad och ballongen trillar ut. Framsteg alltså! Jodå, jag var öppen 3 centimter. 

 

Min graviditetsdiabetes reglerade jag bara med mat tack och lov men under tiden jag hade den så fick jag inte äta någonting sött. Inte heller under förlossningen. 

 

19.25 Dem tar hål på fosterhinnorna och det fullkomligt vräker ut vatten. I hela sängen, golvet, barnmorska m.m. När dem gör det måste en läkare vara med för att se till så att bebis huvud inte klämmer navelsträngen. 

 

20.00 Dem sätter en skalpelektrod på bebis huvud. Detta gjorde dem för att det ger bättre effekt en CTG:n. Den bara gled av magen hela tiden så bättre med elektroden ger bättre information. När barnmorskan satte elektroden forsade ännu mera vatten ut och allting blev blött igen. 

 

21.16 Barnmorskan sätter ett värkstimulernade dropp. Det var ingen fart i mina värkar så dem ville ha igång det lite. 

 

Barnmorskan var inne en gång och ringde med en klocka på magen för dem tyckte att det var lite dålig aktivitet där inne. Bebis svarade dock bra på den signalen så vi fick kämpa vidare.

 

22.17 Dags för ny BM. Hon var hårhänt den tanten. 

 

Fram till klockan 01.00 höjde dem droppet från 20ml/h till 140ml/h. Jag har ont och får en morfinspruta i skinkan.

Gött efteråt!

 

01.57 stänger dem av droppet och vill att jag sover ett par timmar istället. Bm skall väcka mig vid 05.00 men när jag vaknade vid 07.00 så har hon fortfarande inte varit där. Hon ville att jag skulle vila så gott det gick. Jodå, jag har haft värkar var 10.e minut hela natten så jag sov inte jättebra. Jonas fick ligga och sova i en fåtölj. Oskönt!

 

Det drar igång igen på morgonen och dem sätter på droppet igen. När klockan började närma sig 12.00 så har jag fruktansvärt ont. Framförallt i ryggen och jag skulle testa lustgas. Höll på att kräkas på en gång så den kastade jag åt sidan. Fick en epidural rätt snabbt därpå. Har såhär riktigt panikont så jag ger lustgasen en chans till. Fan så gött! Den tog mig till himmelriket och sen är jag helt väck.

 

Klockan var runt 15.00 och jag känner hur jag börjar krysta. Hör en BM i bakgrunden som frågar Jonas om jag krystar. Jag tror det svarar han och jag "vilar" vidare. Helt plötsligt är det jättemycket folk och äntligen har den där duktiga BM kommit tillbaka igen. Hon försöker prata med mig och säger att det är dags att få barn nu och jag fick lägga ifrån mig lustgasen. 

 

Hela processen tar längre tid än vad jag kommer ihåg men det kanske var skönt det. Dem ger mig en handuk som jag och en annan barnmorska skall dra i. Hon åt sitt håll och jag åt mitt håll. Tur att hon var stark annars hade hon åkt med det kan jag lova.

 

Det tog jättelångtid och han ville inte ut. Jag hade verkligen ingen kraft i värkarna och då är det svårt att klämma ut en bebis. Jag hade så sjukt ont. Att föda barn är ingenting för vaginan. Stackars Två:an säger jag för att föda barn känns som att bajsa ut två falukorvar i bredd ungefär. Lite komiskt, en BM ville att jag skulle dricka lite saft för att få lite snabb energi. Godag yxskaft, den är sockerfi men visst, jag dricker lite! Jag sa inget om det..

 

Jag hör hur paniken kommer där inne och det bara rusar in folk. Det står säkert 7 personer i förlossningssalen och jag har inte en aning om vad som händer. Jag hör någon säga att dem måste ha ner en läkare. Det går någon minut och så frågar dem vart läkaren är och han står i hissen. Han stormar in och säger att bebis inte mår så bra och han måste ut NU! 

 

Min snälla barnmorska står och håller emot där nere så jag inte skall spricka vilket dem alltid gör. Läkaren säger att jag har två värkar på mig att få ut bebis annars måste dem ta till sugklocka och det ville jag verkligen inte. 

 

Jag tar i för kung och fosterland och läkaren ser väl att det inte funkar riktig så han puttar bort barnmorskan som verkligen flyger av stolen och iochmed det så spricker jag från Ystad till Happaranda. Han vidgar lite med hjälp av sina fingrar och det var nog det som gjorde mest ont på hela förlossningen. Ut kommer iallafall Olle med navelsträngen tre varv om halsen. Han hade även fastnat med axeln så det var därför han inte ville komma ut riktigt. Allt gick bra och läkaren gick snabbare än jag hade fått upp Olle på magen. Ut kom han 16.16.

 

När dem skulle lägga upp honom så la dem huvudet neråt och rumpan uppåt. Tack, men jag ser inte vad det är. Jonas fick kolla och det var ju en pojk:) Det hade vi tippat på sen dagen då han blev till. 

 

Han började med att kissa på mig men vad gör väl det. Vi fick en fantastiskt vacker och välskapt liten pojke som mådde bra. 4160g och 54 centimeter. Nog för att han var stor men ack vilken liten plutt han var när han låg där. 

 

Vi fick ligga kvar två nätter på BB p.g.a min graviditetsdiabetes så måste man det. Barnen har lite svårt att hålla sitt blodsocker på stabil nivå så därför måste man bli kollad lite extra. Första natten gick superbra och vi var så trötta. Sköterskan var inne och hämtade Olle för att ge honom lite mat (han behövde lite extra p.g.a blodsockret)  men jag har inte en aning om att hon var och la tillbaka honom. Snacka om att vara helt borta.

 

Jag förstår att dem inte kan husera alla pappor på BB men en natt är ju självklart att dem skall få stanna. Jag menar, jag hade så ont så jag kunde då inte ta mig ur sängen på långa vägar själv. Det gick ju an när Jonas hjälpte mig men andra natten fick jag ju ligga själv och låg det gjorde jag oxå. Nog för att barnmorskorna hjälper till utan problem men ja, det underlättar ändå om man är två.

 

Vi skrev upp allting som hände dem här dagarna på förlossningen. Vi skrev allting precis på klockslag men skulle jag skriva allt så hade ni fått sitta här tills imorgon. Besparar er det och låter er få godbitarna istället.