Ett evigt farande..

Idag var Jonas ledig från jobb och klämde in en fika med en kompis. En fika i stan och jag hade oxå ärenden in så det var lika bra att hänga på. Vi är egentligen rätt sällan i stan (förutom icamaxi) och man får ju passa på när man ändå är där. Vi passar dock på lite väl mycket för vi kommer ju aldrig hem. Idag tänkte jag verkligen gå och mysa på stan.. gå runt och titta i lite inredningsbutiker, kolla lite kläder, köpa lite födelsedagspresenter men Nej. När jag väl kommer till stan får jag panik, jag hinner inte titta nå någonting, jag tycker inte att något passar och jag längtar hem. Det är helt enkelt inte kul att gå på stan. Samma slutsats kommer jag alltid till efter 10 minuter i stan. Jag fattar egentligen inte varför jag utsätter mig för denna tortyr. Tacka vet jag landet! 
Jag var inne en sväng på ginatricot och hittade mig faktiskt en klänning. En långklänning, när skall jag ha den? Men den var ju faktiskt fin och jag såg den såfort jag gick in så det tog mig inte mer än minuter innan jag var ute igen. Det är min melodi det! 
 
Just det.. Jag var ju och hälsade på jobbet. Jag satt nog där 1 timme och 15 minuter och fördrev tiden. Samma gamla vanliga. samma kunder och inga direkta nyheter. Min chef var jättenöjd över att köpt sig senaste nyheten från Gyttorp - en actionkamera. Men godag yxskaft, hur många år har dem inte haft den? Killen med koll.. 
Han sa även att han hade tänkt komma hem till oss kring Jul och lämna en liten julklapp. Men så sa han - ja, fast du vet.. det har ju varit rätt mycket nu så jag sket i det. Jaha, men tack så mycket! Men, det är väl ändå tanken som räknas eller? Haha. 
 
Min egentliga anledning till att åka in till stan var ändå för att hälsa på pappa på sjukhuset. Han har ju legat där ett par veckor från och till och dem kan fortfarande inte hitta vad problemet är. Han har som jag nog nämnde häromdagen haft ont i huvudet och nacken. Dem misstänker att det rör sig om någon form av virus men vi får väl se vad dem säger. Det är jobbigt både för honom och oss att inte veta. Olle var ett riktigt charmtroll och gosade med morfar så det hoppas vi förgyllde hans dag lite iallafall. 
 
Godnatt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt äventyr

Andra utmaningar - Nya äventyr

RSS 2.0