Epilepsi
Fullt upp i dagarna två.
Igår började vi morgonen hos tandläkaren. Jag verkligen hatar att gå dit men nu var det ju inte för min skull vi var där utan för Olles. Vi fick lite allmän information sådan där man liksom tar föregivet att alla kan. Ge inte barnen godis, borsta tänderna 2ggr/dag, låt dem inte dricka saft ur nappflaska. Men, jag fick faktiskt lära mig en ny sak och det var att karies kan smittas Från mun till mun. Kanske inte vid pussar men om man äter från samma sked och sådant. Intressant. Förövrigt räknade hon Olles tänder men jag vet inte hur det stod till med matematiken för hon räknade fel både uppe och nere.
Efter tandläkaren hann vi med en sväng på biltema och sen unnade vi oss varsin räkmacka till brunch. Lagom att vi klämde i oss varsin kaka oxå. Bara lite mätt i magen..
Kvällen var planerad som sådan att vi skulle sova hos mina föräldrar. Jonas skulle vaka på gris och jag tillsammans med Olle skulle spendera kvällen med mamma & pappa. Älgjakt har stått på programmet idag och för att göra det lite smidigt med Olle idag och inte behöva dra upp honom i ottan så fick vi helt enkelt bli där.
Vi har alla varit rätt förkylda här och så oxå Olle. Han hade 38,5 graders feber igår och var lite kinkig. Han var supertrött och höll på att somna redan vid 17-tiden men nejdå han höll i ända till klockan 23. Övertrött bigtime!
Han var dessutom lite halvjobbig inatt. Han vaknade 4 ggr fram till klockan var 00.20 och sen glesade det ut lite. Men, jag skojar inte om jag varit vaken 25 gånger inatt. Förkyld Olle, annorlunda säng och en jädra katt som hoppade i min säng. Inte nog med det så skall man upp tidigt och kollar på klockan hela natten. Känner mig helt förstörd nu.
Nu till dagens rubrik. Ni alla vet ju att Lycka har epilepsi. Hon har inte haft anfall sen dess att jag började med hennes medeciner vilket var i april förra året... Fram tills igår har det gått jättebra. Vi kom hem till m&p och som vanligt blir det ju världens Stim. Dem har tre hundar men när Lycka springer in så är det hon som bestämmer. En lägger sig för hon är undertryckt, en bryr sig inte och den tredje lägger sig för att busa.
Alltså, just när vi kommer in så är det lugnt men sen sätter dem igång och busa bigtime. Framförallt Lycka och den andra jämten Bella. Efter ett tag lugnar det ner sig och alla lägger sig ner. Lycka knölar som alltid in sig i den minsta buren. Jag står ute i hallen och hör hur det smäller till som satan i en bur. Jag förstår direkt att det är Lycka. Hon far krampandes ut i hallen och kurar ihop sig och sätter sig och skjuter rygg. Hon får ju inte typiska anfall där hon ligger och skakar utan hon får en kramp och blir stel som en pinne. Egentligen vill jag inte ta i henne när hon krampar först för att jag blir så satans rädd och sen för att jag inte vet hur hon beter sig om jag tar i henne. Men hon kommer ju ändå till mig så jag satte mig bakom henne och höll om henne. Krampen varade rätt länge (kanske 40sek) och ingen stesolid hade jag med mig heller så det var bara att vänta ut. Jag la henne ner när krampen hade släppt och det tog ett tag innan hon kom igång igen. Självklart tar det på kroppen, likadant som för människor så hon var hon trött resten av dagen.
Jag vet att mycket liv och Stim kan trigga igång ett anfall men dem gånger hon har varit dålig så har det varierat. hon har legat och sovit, hon har busat och vi har varit ute. Ja, jag kan inte sätta fingret på vad det är men det behöver ju inte bero på någonting särskilt.
Som sagt så är det ju första anfallet sen vi började på medicin. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse men annars så börjar hon bli sämre alternativt behöver hon mer medecin. Bara tiden kan utvisa det.
För att prata lite om jakt. Jag var ju väldigt försiktig med att släppa Lycka när hon var mindre. Hon var valpig länge och inte mogen för att släppas helt enkelt. Första säsongen vi använde henrekorderligt var hösten 2010.
Jag släppte henne vansinnigt mycket men hon kom inte riktigt igång. I september släppte det och under en eftermiddag skällde hon först på ensam tjur och sen tjur & kviga. Sen den dagen var hon jätteduktig. Iallafall i mina ögon. Vi sköt fstyckverken älgar för henne första hösten. En tjur & fyra kalvar. Till och med jag sköt en för henne. Det var rätt mycket snö ute och på sena eftermiddagen hörde jag henne stå och skälla. Jag smög på och på vägen fram gick jag förbi ko & kalv men det var inte dem hon skällde på. Hon skällde på en ensam kalv. Ja, tillhörande det här ekipaget. Jag snörande av mig mina kängor, gjorde en markering på astron vart dem stod och sen traskade jag i strumplästen resterande bit. Kom in på supernära håll och jag kunde nypa till kalven.vilken glädje förstår ni.
Hösten fortsatte och vi hade sjukt bra jakter. Men allt klaffar ju inte alltid. Hösten 2011 skällde hon riktigt bra augusti-september. Sen blev det oktober och älgjakten och visst hon skällde till en början men vi kom aldrig åt att skjuta. Det gick någon månad och en dag när vi gick så såg jag på pejlen att hon stod vid bilen och hon vägrade att komma till mig. Jag var och hämtade henne men hon vägrade att komma med. Det går ju inte att säga säkert men förmodligen hade hon haft sitt första EP-anfall. Hösten gick och hon hittade älg, skällde lite men sen började det skena. Det skenade satan så fort och när det drar iväg allt för långt bort släpper hon och kommer tillbaka.
Annandag jul hade jag en Bamsemage, var sjukskriven med jaktförbud och var ensam hemma. Det var då hon fick sitt fösta anfall när jag såg på. Jag fattade direkt vad det var och det var bara att åka direkt till veterinären. Där har vi sen spenderat mycket pengar & tid. Hon hade sen ett par anfall till men så började vi med medecin och det blev bättre. Den här hösten har varit lik den förra. Jag skyller inte på att hon är sjuk men något fel är det helt klart. Hon hittar älg utan problem, hon skäller och bra längre stund än förra året men sen skenar det igen.
Vi får se hur det går för hennes karriär. Vi är ju tillbaka på ruta två.
Iallafall idag har vi jagat älg. Helt språrtomt i första såren. Spårtomt i andra såten. Eller spårtomt var det inte för att nissenasse trafikerar skogen ordentligt men med tanke på månen så har dem nog varit jagade en del för inte en ynka gris på benen.
I såg nummer tre hittade hon på någonting iallafall. Enligt spåren att döma så var det två älgar men med tanke på snön som är så lös så trillar den tillbaka där älgen går så det är svårt att bedöma storlek. Hon hade gångstånd, skällde lite då och då men jag kom aldrig ifatt. Dessutom gick det bakåt i såten och med dagens manfall satt det inte en kotte i den riktningen. Surt sa räven. Kan säga att det var satans så kallt idag. temperaturen var hygglig på bara fem minus men usch va det blåste. Det kändes in i benmärgen verkligen.
Måste berätta om Olles nya grej som han kom på idag.
Vi har en bänk i motsatt sida till diskbänken..vid ena änden så står en stol. Jonas hade suttit i soffan och sett ett litet huvud uppe vid diskbänken. Jodå, Olle hade klättrat upp på stolen och var på väg att klättra på bänken.
Dessutom har han ju kommit på att man öppnar ju dörren genom att trycka ner handtaget.. Han når ju inte riktigt upp men med tanke på att han plockar fram pallen på toaletten för att nå upp till handfatet så förstår han nog snart att man kan stå på den för att öppna dörrar. Barn är sjukt smarta alltså.
Kommentarer
Trackback
