PC2 vs. Nordik predator mini
Jag hämtade upp Camilla klockan 15.15. Påpälsad och klar står hon full av förväntan och med spänning i blicken. Snöcamon på, hättorna neddragna och vi kör. Vi övar med våra lockpipor under de få minuterna i bilen och det låter...... Det låter förjävligt. Det får bära eller brista för ut, det skall vi. Spänningen stiger och vi hoppar ur bilen. Vi traskar ut och sätter oss ned. Vi sitter i Hjortebo, på ön. Camilla skall börja locka med pc2:an. Rävskall! Ljudet ekar över nejden och i andra omgången skär sig pipan ordentligt. Vi viker oss dubbla och hoppar upp och ned av skratt när vi skall försöka komma över missljudet. Det går ett par minuter innan skallet ljuder igen. Hon kör en ramsa innan det är min tur att ta över med predatorpipan. Ångestfyllt harskrik! Camilla sitter och kollar över dem gamla mossarna, jag kollar västerut, ut över vägen och upp över åkrarna. Det är långt håll. Det enda vi ser på pass är en en bil som åker förbi. En resultatlös sittning. Vi traskar iväg och jag känner mig lite lättare än vad jag gjorde på vägen dit. Camilla undrar när vi kommer ut på vägen vart mina ben är?! Jaha, inte konstigt att jag tyckte det gick så smidigt att få med mig allting.
Dags för pass nummer två och vi åker vidare mot Yngsåsa.
Vi kliver ur och har snabbt med oss alla våra saker. Vi har en bit att gå. Väl framme ser vi ut varsit pass. Det känns bra, här kommer det att smälla. Vi kör samma visa här, Camilla drar först en vals med rävskallet, jag fortsätter sedan med harskriket. Vi lockar en god stund. Jag hade inte fäst bössan på benstödet utan la framstocken rätt på fästet. I all iver åker bössan i backen. Den landar i mitt knä och pipan klarade sig från snön. Skönt, vi fortsätter till nästa plats.
Pass nummer tre, Näset.
Det börjar bra, jag skall hoppa över staketet, Camilla föreslår att vi går genom den öppna grinden. Bra tänkt!
För att inte frångå våra principer så kör vi samma pip-blåsar-fördelning här. Jag hinner inte locka länge innan skottet ekar genom skogen. Det var Camilla som sköt. Jag ser inte åt hennes håll men jag väntar med iver. Vi bestämde tidigare att sköt vi så skulle vi inte locka vidare utan gå från platsen. Camilla hoppar upp och jag gör detsamma. Man skulle kunna säga att det var en räv, men att den sprang vidare. Skulle det funnits rävar i närheten så hade dem nog gjort detsamma. Så resonerade vi idag. Vi gick alltså tomhänta därifrån. Typiskt!
Mörkret började falla på men är man ute så är man. Vi valde att köra ett fjärde pass. Passet bakom ladugården.
Vi satt inte jättelänge för det blev mörkt. Det är svårt att få fokus när det varken är just eller mörkt. Det ena eller det andra går bra men inte när det är ett mellanting. Även härifrån gick vi resultatlösa.
Vi hade iallafall en trevlig kväll. En kväll med många skratt, trevligt sällskap och mycket spänning.
Våra andra halvor satt hemma tillsammans och planerade sin kväll. Dem hade lagat jättegod mat. Kanske för att dem med gott samvete skulle få gå ut själva. Även deras kväll blev resultatlös. Dem sköt förvisso varsin igår så nu får rävarna vara, iallafall tills imorgonkväll.
Kommentarer
Trackback
