Nu är det igång..
Hej mina trogna besökare.
Bredbandet har varit med ett tag men råkade laddad ner lite för mycket och vad hände? Jo, dem strypte det och jag har haft krupp på min dator. Men nu fungerar det igen och jag är laddad för att blogga ordentligt.
Mycket har det hänt sen jag skrev sist problemet är bara att jag inte kommer ihåg vad..
Vi kan börja med förra helgen för det har jag faktiskt minne av. Jag åkte till Katrineholm för att umgås och jaga med goda vänner. På lördagen åkte vi till Sonstorps Bruk för att jaga dovhjort. -16 grader och det var svinkallt. Snoret klibbade ihop bra i näsborrarna. Förslaget var att sitta någon timme på morgonen för att sedan smyga omkring under några timmar. När jag kom till pass stod det där tre stycken rådjur, en bock, en get och ett kid. Mycket trevligt att titta på men det var inte därför jag var där. Såg ytterligare två bockar och ett smaldjur innan jag skulle ge upp mitt pass och gå därifrån. Bakdelen var som fastfrusen i bänken och knäna var låsta i samma läge som när jag satte mig. Kom inte jättelångt och dem andra som var ute valde att ge upp. Klockan var närmare tio och vi hade varit ute i över tre timmar i bitande kyla. Senare under dagen förflyttade vi oss till Beckershov. En gård som ligger ungefär 10 minuter från vårat utgångsläge istället för Sonstorp som ligger vid Finspång, en timmes bilfärd bort. Satte mig i ett torn. hyfsat nära vägen. Den som var mest störd av det var jag, inte djuren. Hade en räv ute i fyra timmar men jag hade blivit tillsagd att låta den vara för att inte skrämma dovhjortarna som stod inne i skogskaten. Jag såg den till och från under hela tiden jag satt där, vilket irritiationsmoment.
Då passar dem på, ger mig fan på att han visste att jag inte skulle skjuta honom. När jag först satte mig på pass såg jag att det gick ett gäng dovhjortar inne i skogskanten. Såg bara benen av dem men det tycktes vara trögt för ut till mig kom dem inte... på ett tag iallfall. En spets, en hind och en kalv bröt sig ur gruppen och jag hade möjlighet att lägga upp bössan, sakta och försiktig medan dem stod bakom ett par buskar. Satt och tittade genom kikarsiktet och var totalt redo för att avlossa ett skott. Men varför skulle man få lyckas någon gång. Djuren gick rakt från mig och jag hade aldrig möjlighet att skjuta. Fan vilken besvikelse.. Såg under tiden självklart en mängd rådjur, extremt många bockar dessutom. Under sista skjutljuset ved jag på mig en aning för att spana in räven, fick in tre stycken pappahjortar i siktet dock på en 300 meter. Men det förgyllde dagen ytterligare och trots att jag inte fick skjuta var jag ändå nöjd med dagen. Söndagen fick vi börja med att ploga snö o.s.v. Dessutom var det gäster på Sonsorp och dem hade första tjing på guidningen... vi valde att ta det lungt efter en hård lördagkväll. Eftermiddagen åkte vi till Sonstorp igen, gästerna hade åkt hem och jag fick guldpasset, enligt viltmätaren. Men fick jag se någon hjort? Jag satt bakom en stor blomkruka, helt osynlig och i rätt vind. Tyst som en mus satt jag där i några timmar men såg inte ett djur. Mörkret föll och vi fick avsluta helgens hjortjakt utan resultat. För min del iallafall.
Igår var jag och min far i Ulrika för att angla med goda vänner. Ett resultat av 10 gäddor, frusen snö och hård tävling om vem som hinner först har satt sina spår. Idag känns axlarna verkligen jättetunga. Nog mest beroende på att man är för lat för att gå flera gånger fram och tillbaka för att få med sig alla saker så därför ska man få med sig allt på en gång. Det var nog mörthinken som slog värst. Idag har jag vart iväg och skulle skjutit vildkatter. Jag såg inte ens någon katt så idag fick bössan ej tala.
Bredbandet har varit med ett tag men råkade laddad ner lite för mycket och vad hände? Jo, dem strypte det och jag har haft krupp på min dator. Men nu fungerar det igen och jag är laddad för att blogga ordentligt.
Mycket har det hänt sen jag skrev sist problemet är bara att jag inte kommer ihåg vad..
Vi kan börja med förra helgen för det har jag faktiskt minne av. Jag åkte till Katrineholm för att umgås och jaga med goda vänner. På lördagen åkte vi till Sonstorps Bruk för att jaga dovhjort. -16 grader och det var svinkallt. Snoret klibbade ihop bra i näsborrarna. Förslaget var att sitta någon timme på morgonen för att sedan smyga omkring under några timmar. När jag kom till pass stod det där tre stycken rådjur, en bock, en get och ett kid. Mycket trevligt att titta på men det var inte därför jag var där. Såg ytterligare två bockar och ett smaldjur innan jag skulle ge upp mitt pass och gå därifrån. Bakdelen var som fastfrusen i bänken och knäna var låsta i samma läge som när jag satte mig. Kom inte jättelångt och dem andra som var ute valde att ge upp. Klockan var närmare tio och vi hade varit ute i över tre timmar i bitande kyla. Senare under dagen förflyttade vi oss till Beckershov. En gård som ligger ungefär 10 minuter från vårat utgångsläge istället för Sonstorp som ligger vid Finspång, en timmes bilfärd bort. Satte mig i ett torn. hyfsat nära vägen. Den som var mest störd av det var jag, inte djuren. Hade en räv ute i fyra timmar men jag hade blivit tillsagd att låta den vara för att inte skrämma dovhjortarna som stod inne i skogskaten. Jag såg den till och från under hela tiden jag satt där, vilket irritiationsmoment.
Då passar dem på, ger mig fan på att han visste att jag inte skulle skjuta honom. När jag först satte mig på pass såg jag att det gick ett gäng dovhjortar inne i skogskanten. Såg bara benen av dem men det tycktes vara trögt för ut till mig kom dem inte... på ett tag iallfall. En spets, en hind och en kalv bröt sig ur gruppen och jag hade möjlighet att lägga upp bössan, sakta och försiktig medan dem stod bakom ett par buskar. Satt och tittade genom kikarsiktet och var totalt redo för att avlossa ett skott. Men varför skulle man få lyckas någon gång. Djuren gick rakt från mig och jag hade aldrig möjlighet att skjuta. Fan vilken besvikelse.. Såg under tiden självklart en mängd rådjur, extremt många bockar dessutom. Under sista skjutljuset ved jag på mig en aning för att spana in räven, fick in tre stycken pappahjortar i siktet dock på en 300 meter. Men det förgyllde dagen ytterligare och trots att jag inte fick skjuta var jag ändå nöjd med dagen. Söndagen fick vi börja med att ploga snö o.s.v. Dessutom var det gäster på Sonsorp och dem hade första tjing på guidningen... vi valde att ta det lungt efter en hård lördagkväll. Eftermiddagen åkte vi till Sonstorp igen, gästerna hade åkt hem och jag fick guldpasset, enligt viltmätaren. Men fick jag se någon hjort? Jag satt bakom en stor blomkruka, helt osynlig och i rätt vind. Tyst som en mus satt jag där i några timmar men såg inte ett djur. Mörkret föll och vi fick avsluta helgens hjortjakt utan resultat. För min del iallafall.
Igår var jag och min far i Ulrika för att angla med goda vänner. Ett resultat av 10 gäddor, frusen snö och hård tävling om vem som hinner först har satt sina spår. Idag känns axlarna verkligen jättetunga. Nog mest beroende på att man är för lat för att gå flera gånger fram och tillbaka för att få med sig alla saker så därför ska man få med sig allt på en gång. Det var nog mörthinken som slog värst. Idag har jag vart iväg och skulle skjutit vildkatter. Jag såg inte ens någon katt så idag fick bössan ej tala.
Kommentarer
Tidan
Kul att läsa din blogg igen
Din bössa verkar inte vara så använd?
Michaela Fridell
Tidan - Mm, men tror du att du var rolig nu eller?
Tidan
Njae, mer ett konstaterande.
Men du verkar ju ha det rätt trevligt i skogen ändå. Bortsett från baken är fastfrusen ibland.
Trackback
