Jakt..
Lycka på älgspaning.
Älgjaktspremiären har gått av stapeln men segt har det gått. Inte försen på Onsdags-morgonen vakande man till liv av ett ljudligt skott som ekade mellan träden. Man sitter och hoppas och väntar på att dem där "älgarna" som egentligen är rotvältor ska börja röra på sig. Det är konstigt, år efter år står dem där. Samma gamla stubbar och samma gamla torrträd och nogfan hoppas man på att dem ska börja leva. Kylan hade bitit sig fast ordentligt i kroppen och det var med en sorgsen lättnat vi fick lämna pass när jaktledaren ropade på radion och sa att det var klart. Jag som hoppades så på mitt pass, det gör jag varje år men sitter jag inte där så kan man ju ge sig på att det skulle springa förbi en älg.. Därför kan jag inte byta. Jaktledaren, pappa fick äran att fälla vårat vuxna djur. En kviga fick bita i gräset. Inte nog med det, det var på grannpasset. Men någon ska bli den lycklige och i år var det inte jag. Men det finns fortfarande ett gäng kalvar kvar och vem vet, kanske finns det en möjlighet att det springer kvar en till slutet av säsongen då det är dags för Lycka att börja jaga. Fem månader har gått och min lilla valp har blivit stor. Jädrar va fort tiden går.
Hemma har hon aldrig koppel på sig men hon springer heller aldrig så långt. I helgen var det dags för seriös skogsträning och jag satte bara på henne sitt vanliga reflex-halsband då jag inte var så orolig över att hon skulle gå för långt bort men ack så fel jag hade. Matte var faktsikt lite orolig när hon påbörjade sitt första sök och var borta i femton minuter. Jag satt still på en sten, uppe på ett berg för att jag skulle kunna se henne, det kunde jag tro. Hon sprang all värdens väg och jag skymtade henne inte försen hon var tillbaka hos mig igen. En timmes "runt-benen-springande och lek-med-mig-då" -vilja slutade med ytterligare ett sök på femton minuter. Oron hade dock stillat sig en aning.
Nöjd matte avslutade dagen med massor av beröm.
I helgen körde vi även stubbrace hemma.
Ett tio-tal crossar brummade runt ute på stubbåkern och fy fan vilken träningsvärk jag har haft.
Jag mobbade killen för att han var lite öm efter att ha vurpat några gånger men jag hade nog ondare själv. Mina sittben är inte att leka med, inte ens idag. Såhär fyra dagar senare. Ajajaj!
Kommentarer
Trackback
