Glad midsommar!

Jag hoppas att allas dag har varit bra och ni har ätit sill och potatis till er fulla belåtenhet.
Min dag har varit fullspäckad till tusen och jag har haft fullt upp vareviga sekund. Morgonen började med städnig, matlagning, ordlistor, sångtexter och byte av lakan. Nio gäster har lämnat lodgen och nio, nya gäster har kommit in. De första 9 som alla kom från företaget tetra har firat midsommar tillsammans med oss idag. Vi lärde dem svenska, användbara ord, låttexter och snapsvisor. Vi dansade omkring våran midsommarstång och dagen började superbra. Efter lunch var det dags för dem ny gästerna att flyga in och mitt uppdrag var att ta med dem till "the river" för att fiska efter harr.  Harren var fortfarande slö men jag lyckades få in två träffar på tre kast. Gästerna muttrade förtvivlat i deras 112 kast och svor över att dem inte fick någon fisk. Dem var inte glada på mig som plockade harr på harr. Vi bytte plats spö, drag och flugor men det verkade som att jag  var den enda som hade turen på min sida. En av gästerna lyckades få in en trädträff på andra sidan av floden. Han insisterade på att jag skulle hämta hans spinnare åt honom men jag fick förklara att det var alldeles för strömt för att kunna lösa det. Hann var rädd om sin lina och trots att jag erbjöd honom annan lina, andra spön och allt jag kunde komma på så dög det inte. Han satt tyst i sin stol och tittade på mig med en undrande blick. Han bad mig hämta spinnaren trots att han hade 7 exakt lika dana utöver det som satt fast i ett träd. Jag fick efter många om och men ge upp och jag sa att jag skulle göra ett försök. Det visade sig dock vara alldeles för strömt och jag kunde inte åka in i floden för att hämta spinnaren. Jag fick ta mig över till andra sidan av viken som floden mynnar ut i. I all min hast skulle jag stänga av och dra upp motorn. Vad händer? Jo, tråden, den röda tråden som går till stoppknappen flyger i vattnet och glider med strömmen. Två sekunder senare var den utan synhåll och jag fick slänga mig i vattnet för att hålla båten vid land. Dyngsur i mina vanliga kläder och förvånad står jag som ett fån på andra sidan land med  tanken på att inte komma någon stans. Jag fick förtöja båten i en lliten buske och springa som ett jehu genom skogen för att få loss hans sketna spinnare. Att gå mitt ute i skogen i Kanada är verkligen ingen lek. Springa runt där i buskarna utan vapen är verkligen inte kul. Väl tillbaka i båten fick jag använda mig av en åra för att komma tillbaka till rätt sida igen. Vattnet strömmade på och jag fick ytterligare en gång hoppa i det blöta för att komma upp på land. Mina gäster hade förklarat floden färdigfiskad för dagen och hade bestämt sig för att åka och trolla efter lake trout istället. Jag pekade ut några bra punkter och snart så var dem iväg. Där stod jag som ett fån och visste inte vad jag skulle göra. Jag och båten åkte med den virvlande stömmen och det fanns ingenting jag kunde göra. Jag tackar mig själv för att jag är så noga med att använda min flytväst. Jag visste att det fanns ett ställe i floden som var lite grundare. Jag siktade på den punkten och fick återigen hoppa i det iskalla vattnet. Någon timme senare hade jag dragit tillbaka min båt till land och jag var helt slut. Mina fötter var totalt bortdomnade och jag skakade som ett asplöv. Jag kom på att det fanns en tång i min närhet, den skulle kanske funka. Jag mixtrade och donade lite och efter ytterligare någon timme så var jag på väg hem. Med en tång i ena handen, gashandtaget i andra och en sittstälning som var oerhört obekväm så kom jag till slut hem. Hur fan lyckas man egentligen? Jag skall dock berätta att hade det var aldrig så allvarligt. Hade det kommit till den punkt då det hade blivit farligt så hade jag självklart släppt båten och räddat mig själv. Men, nu sitter jag här och njuter utav dem sista minutrarn Jag är på väg ut till lusthuset för att avnjuta midsommaraftons sista stund i vedeldade badtunnat och en öl...